Ny hemsida

Nu snart kommer ni hitta mig på

www.grymmer.se

Så småning om hoppas jag kunna flytta över denna blogg till hemsidan så den blir komplett. Men det är ett framtida projekt.
Ses och hörs på den nya hemsidan!

Dagens träning

Amillo va riktigt på G idag. Han tog tom lek som belöning och de var länge sedan. Riktigt roligt att se.

Myy testade jag lite hennes uthållighet i momenten. Körde fria följ och läggande under gång och det gick över förväntan. Det var dock världigt varmt så hon blev snabbt loj. Jag har sagt det förr och säger det igen. Jag måste skärpa mig med träningen. Annars kommer jag ingen vart!

Posted via Blogaway

Ny kula

Ja nu börjas det om. Hundar i Örnsköldsvik har fått två nya administratörer som ska styra gruppen mot nya mål.
Jag kommer fortsätta på mitt håll genom att bygga upp hemsidan. Lämna denna bloggportal och kicka igång något nytt och bättre.

I morgon iaf är det träning för min del. Får se om någon annan dyker upp. Lydnad Apellen och lägre ska tränas in. Måste ta igen två veckors sjukdom nu. Huvva!
Men de är ba å bit ihop! Återkommer med resultat senare.

Posted via Blogaway

Mer och mer less

Ja det är vad jag blir.
Nu har jag bestämt mig. Jag kliver av Hundar i Örnsköldsvik inom kort. Det har skrivits några få kommentarer som värmer i hjärtat.
Men hela Facebook irriterar mig just nu. Jag känner att jag måste ta tag i det och styra över min verksamhet och det JAG tror på, över på min hemsida, min blogg.
Kommer lägga över allt på ett nätverk och köra www.grymmer.se helt ut.
Ska försöka lägga upp en snygg hemsida med en bra fuktionsduglig blogg. Behöver lite inspiration bara. Ut och surfa surfa! Eller har du någon sida som kan inspirera mig?

Posted via Blogaway

Funderingar

Ja gårdagens träning ägnades mest åt att hjälpa. Dock tycker jag det är så himla roligt så de gör inget. Hjälpte till att kicka igång spår hos en hundägare med en toppen fin jycke.

Ja sedan sitter jag här, med min kära feber, och funderar. Jag har sedan många många år tillbaka drivit en grupp på Facebook som heter Hundar i Örnsköldsvik. Stundvis så har jag fått toppen respons på hur gruppen drivs och stundvis så har det skapat turbulens och bråk. Dels riktat direkt mot mig som person, mig som Admin och andra medlemmar. Stundvis så drar den mer energi än vad den ger energi.
Hade det inte varit för att man får komma på jätte bra tränings tillfällen så hade jag klivit av som Admin för länge länge sedan. Stunder som denna så tappar jag sugen för att fortsätta driva gruppen framåt. Ja...vad ska jag göra? Kliva av som Admin?
Problemet är då att det inte finns någon Admin för gruppen och den kommer spåra ur då jag kommer öppna upp hela gruppen. Det skulle vara jätte tråkigt då det är en grupp som tillför som sagt bra tränings tillfällen.

Posted via Blogaway

Träning träning träning

Igår bestod dagen av träning. Underbar träning av hund.

Myy fick två spår på förmiddagen och uppletande.
Amillo fick sig ett lydnads pass på kvällen.

Över lag är jag toppen nöjd med båda hundarna.
Myy fick ett svårt spår som vi redde ut efter lite krångel.
Amillo glänste på lydnads planen och vägrade hoppa in i bilen när vi var klar. Med ca 10 hundar som störning och ett så pass långt uppehåll som vi haft är jag mer än nöjd över min herre.

Nu i helgen har jag en bonus hund här hemma samt att Roger och tjejerna är på tävling söder över.
Så det är bara jag, Nicole och hundarna hemma.

Började dagen med en toppen härlig promenad med dom tre, lösa och lydiga. De är en så härlig flock jag har här hemma. W är lite små stressad över ny miljö, små barn och en massa rörelse men hon anpassar sig fort efter en dag eller två.

Nä nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen. Göra som alla andra säger att dom gör, njuta av att vara själv. Jag förstår dock inte hur man ska kunna göra det. Jag saknar ju mina tre hela tiden ju!

Posted via Blogaway

Träning

Jag hann med ett pass innan Roger åkte på träningen. Känns bra såhär mitt i förkylningen.

Jag har printat ner hur lydnaden ser ut i bruket och vad vi måste kunna så snabbt som möjligt i lydnads väg. Det är en hel del. Det handlar bara om att jag måste träna bättre på dagarna.
Och där är min svårhet. Jag har lätt till att träna men att sedan se att det blir rätt, det måste jag ha någon vid min sida som säger. Jag har ett så klart mål framför mig, jag har TILL OCH MED börjat skriva dagbok på träningen. Bara för att se åt vilket håll jag går och om det blir bättre eller sämre när jag tränar.

Men just nu så saknar jag Mimmi. Hon som tränar på samma sätt som mig och som tänker som mig. Hon som antingen jobbar mot eget mål eller mot samma mål som mig. Och det är det jag behöver nu. Som jag skrev på FB. Den personen jag söker finns kanske runt mig utan att jag ser det, förlåt isåfall. Men jag behöver en som också strävar mot ett mål. Antingen samma som mig, eller ett annat så vi drar oss fram.

Och med tanke på att jag har Nicole så krävs det en viss flexibilitet då jag ibland kan komma iväg på 30 min och ibland krävs det mer planering. Och det är väl det som stressar mig. Att inte kunna vara så flexibel som jag kunde vara tidigare.
MEN hinder är till för att ta sig förbi, problem är till för att lösas.
Nu ska både min och hundarnas träning komma igång bara jag blir frisk. Önska mig lycka till...

Posted via Blogaway

Fel saker

När fel saker händer omkring mig så blir det bara fel. Det etsas in i huvudet på mig och jag kan inte släppa det. Det gnager och gnager i mig och det är så jävla irriterande. Att jag ska ha så svårt att släppa svåra, jobbiga och fel saker.
Du kan tycka att det är lätt, hänt är hänt och det går inte att göra något åt det. Thats It! Men de är inte så enkelt för mig.
Jag som ska vara så förbannat svår, man måste stå mig nära för att förstå mina handlingar. Man måste känna mig mer än ytligt för att förstå hur jag tänker och agerar. Och som ett brev på posten kommer skiten. Dom som inte förstår mig dömer mig, snackar skit, ja listan kan bli lång. Och det tär på mig hur jag mår då detta händer.
Och det spelar ingen roll om och hur jag tar upp ämnet med dom berörda, det är ändå förstört och det går ut över mig och två till som INTE ska behöva bli inblandad. Jag känner djupt i hjärtat skitsnacket som pågår, känslor som svallar och missförstånd som beror på att man inte känner mig. Jag hoppas att mina känslor visar sig vara fel.

Men nu till mitt problem, här och nu. Hur Fan får jag skiten ur huvudet? Går det att spränga bort?

Posted via Blogaway

Det kanske finns hopp

Det kanske finns hopp om Myy men jag behöver stor hjälp på vägen. Tyvärr vet jag inte vem som kan hjälpa, vem som pratar mitt språk och tänker som jag gör. Den jag känner som varit närmast bor just nu i Stockholm, å de gillar ja inte.
Det är mycket jag ska fixa nu på kort tid.
Apellen och lägre klassen ska läras in.
Hon måste bli mer miljö säker.
Hon måste bli mer säker på främlingar och figuranter.
Hon måste lita mer på folk runt om.
Och till detta behövs tonvis med hjälp och jag känner att det börjar brinna i knutarna.

Ja men de är väl bara å börja nu då.

Posted via Blogaway

När man är på G

När man är på G, ja då är de så klart att man ska bli förkyld. Ligger här hemma med en speedad unge, feber och otrolig halsont. Två av dom skulle jag gärna skippa!

Ja vi pular på här hemma på tomten för att förbereda för vår gräsklippare. (Återkommer med mer info om Marvin. )
Väntar på svar från MT i Umeå.
Vill ut och träna hund men min kropp skriker nej.
Nä huva! Ja vill inte vara sjuk

Posted via Blogaway

Framtiden

Ja nu är det gjort och jag hoppas att jag kommer med.
MT med Myy den 1/6 i Umeå. Kommer jag inte med så måste jag tyvärr gå i Örnsköldsvik och det vill jag inte. Det är mycket där jag inte gillar så den listan tänker jag inte dra upp.
Umeå har en bra bana, bra figuranter och bra stämmning. Känns toppen om jag skulle få gå där.

Har suttit här idagarna och sett över Myys spår sele som inte sitter 100 % bra på henne och har funderat på att byta. Vill ha på henne nomeselen då den sitter som ett smäck samt att den ser trevligare ut att jobba i för hunden. Men idag så används den till drag och jag är rädd för att hon börjar dra för mycket i spåret om jag sätter på henne den.
Men det är bara att testa. Dom säger ju det, en gång - ingen gång. Så jag får hålla tummarna att det stämmer.

Kör sedan för fullt med lydnads apellen och lägre här hemma med henne. Måste även ta fingrarna ur... och anmäla Amillo till ett öppen klass spår. Han måste bli klar med sitt också nu för bövelen.

I övrigt så tuffar de på här hemma. Jag börjat dra i mina trådar så ja får börja jobba snart. *blir gråhårig* Hjälper mormor med hennes lägenhet då hon ska flytta i början av Juli.
Snart har vi varit herr och fru Grimmer i ett år och den dagen försöker jag göra speciell på någo sätt. Vet bara inte vad jag ska göra då allt jag vill göra kostar så mycket. Har du nå tipps på hur man kan göra den dagen speciell, mer speciell än vanligt?
Sedan har vi då ett års dagen. Den lilla, Bosse bildoktor, Toker, Klösamaja, Krösamaja...ja den dära fyller ju ett år snart, om mindre än en månad fyller den lilla år! SJUKT!!!!!

Att motionera två hundar

Ja att motionera två hundar som är så olika varandra i storlek är svårt. Men jag har fått världens bästa lösning av mamma och pappa.

Cykelkärran!

Jag börjar med att ta en promenad med Amillo och Nicole, kopplar sedan på kärran på cykeln, sätter Nicole i och börjar cykla med båda hundarna.
Amillo får sitt springa tempo och Myy får sin uppvärmning i samma tur.
Sedan går jag med bägge hundarna och Amillo får varva ner samt att Myy får sin fortsatta uppvärmning.
Sedan sätter jag Amillo i Cykelkärran tillsammans med Nicole och kör med Myy. I hennes höga tempo som Amillo och kan trava i.
Sedan cyklar jag saktigare och saktigare och till slut går jag med Myy. När jag börjar gå får Amillo hoppa ut igen tills vi kommer hem.

De är så jävla kung med denna vagn. Alla kan följa med inkl Nicole!

Posted via Blogaway

Första fighten

Dagen blev inte som jag tänkt mig... så långt ifrån jag kan tänka mig.

Myy är väldigt speciell som vissa vet. Mycket agg mot andra hundar och då inte till det bättre. Det har dock funkat toppen med Amillo. Han har alltid varit störst och äldst och det har hon köpt.

När det har varit löp tider har vi till viss del tillåtit att hon sätter sina gränse. Men vi har hjälpt henne och Amillo med dom flesta stunderna då dom kan tänkas komma åt varandra.

Senaste dagarna har dom båda varit tillsammans större delen av dagen och det har gått bra. Hon har satt sina gränser och vi har inte behövt rycka in utan allt har skötts på ett snyggt sätt som de brukar göras. Tills idag...

Myy tog sig friheterna efter att ha fått morra till någon dag att morra till i onödan. Hon vaktade en pinne och vakt ifrån henne och i vårt hus är inte OK och hon flög på Amillo.
Redan från första gnället och gläffset så hörde jag att det var annorlunda. Det var inte "Låt mig vara jag vill inte jöka!" Här var det av en annan kaliber som jag INTE tillåter och en kaliber jag vet att Myy har inom sig. En ful kaliber som splittar. 

Hon låg på Amillo på ett så fult sätt och Amillo försvarade sig så gott han kan. Jag fick isär dom genom att höja rösten och avvisa Myy. Hon tog åt sig på ett sätt hon aldrig gjort förut. Hon fick sig några timmar att tänka över vad hon gjort...

Ikväll låg jag och kände igenom dom båda och för första gången har en av dom gjort illa den andra. Amillo har ett fult sår nedanför ögat och det är Myy s fel.

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till situationen. Om jag ska tänka "Det är en engångs företeelse" eller om det pågår en ändring i flocken. Är det "löpet" som tillfälligt skapat rubbningar eller vad? Jag har alltid ansett mig ha en stabil flock där jag känner mina hundar väl. Men just nu, denna stund, famlar jag i mörkret på grund av detta och en situation till. Jag vet varken ut eller in och känner mig otroligt vilsen.

Myy ligger just nu och binder upp en gemenskap med mig då den har spruckit (en annan händelse som sagt) och Amillo ligger med krage på golvet. Hans "frustration" över såret vid ögat går ut över hans framtassar. 

Ja detta blev en dag som jag absolut inte hade tänkt mig, så långt ifrån det jag hade tänkt mig...

Posted via Blogaway

Bloggtorka

Efter att Myy började löpa och vi va ute och rännde en massa med familjen så blev det både blogg torka och tränings torka.

Mycket har kretsat kring familjen nu sista veckorna och det syns på hund träningen.

Men nu är det åter till de normala, är snön borta, solen kryper fram och löpet är över.

Nedervåningen här hemam är vår städad och nu är det övervåningen kvar. Hoppas på att få tid till denna på fredag.

Löpet har gått sådär, mer orolgit för Amillo då dom särades på i fyra dagar. Och när vi kom hem så hade Myy gått in i höglöpen. Så det blev onödigt jobbigt för honom men han har överlevt. Han har ätit och kunnat motioneras som vanligt, det har bara varit mer ljud här hemma än vanligt.
Längtar till man får pengar så man kan kastrera henne.

Har inköpt en ny träningsbok till hundarna så de är väl bara till att öppna upp den och börja köara nu då. Fan måste skärpa mig! Jag vill ju komma ut på tävlingsplanen med dom och för att lyckas så måste man träna. Måste bara få grepp om min träning.

Jaja, nä nu är de till att fortsätta greppa dagen och ge Bosse Bildoktor mat.

ADHD

När en sak går fel så går allt fel och det går ut över fel personer över lag, min familj, mina barn. Det är otroligt jobbigt.
När alla runt mig förmodligen antigen ser mig som världens bästa eller världens sämsta så för min familj är jag allt annat än toppen, längre ner än botten. Om ni runt mig ser mig som botten så ser min familj mig ännu värre då allt går ut över dom. Ja det låter oansvarigt att det ska gå ut över barnen men det är inget min lilla förbannade hjärna kan styra över, varken psykiskt eller fysiskt. Om så va faller hade jag inte klagat. Det ÄR min sjukdom, förlåt. Igår och idag gick det ut över fel personer och jag känner mig som X antal minor på ett minfält, allt annat än välkommen och det går INTE att diskutera med mig för fem öre och tyvärr ännu sämre om man tillhör familjen. Då allt går ut över dom.
Vill bara göra nå drastiskt i situationer som denna...

Posted via Blogaway

Det kommer

Det kommer en mer genomgående uppdatering ifrån helgen så snart mitt huvud blivit återställt.

Som vanligt så klär man sig för lite och en gnagande förkylning kickar igång när jag kommer hem. Så jag har inte varit helt hundra i skallen och har inte pallat med ett inlägg med massa roligt info.

Ja i morgon åker vi iväg igen. Nu bär de av till Storlien och fjällen. Ja tror de blir tredje eller fjärde helgen jag/vi är borta nu. Hua vet inte om de är roligt eller jobbigt.

Myy har iaf börjat löpa och det går bra. Amillo äter och motioneras som vanligt, lite tjurigare än vanligt är han men inte så att han mår dåligt över de.

Ja och nån gång i mitt röriga huvud känns de som att jag har allt för mycket att göra men så lite ork. Packa, tvätta och förbereda. Städa, hålla undan och få ordning.

Det är mycket jag vill nu, saker jag vill ha, saker jag vill ha upp nått och mål jag vill komma till.
Jag vill ha en GO Proo cam med fäste på bröstet.
Jag vill komma fram till vilken nästa hundras blir till 110 % och gärna ha den här.
Jag vill att Amillo ska vara hundra i sin kropp.
Jag vill kastrera Myy.
Jag vill vara tävlingsklar med Myy.
Jag vill ha Amillo färdig i hans tävlings delar.
Jag vill ha klart GUF utbildningen.
Jag vill ha klart på övervåningen.
Jag vill komma igång och kommit en bra bit med min egna träning.

Det är mycket jag inte gillar just nu som stannar upp hela mig. Det finns lösningar men jävla jag som sitter fast...blääääääää...

Posted via Blogaway

Ladda tagga

I helgen bär de iväg till Åsa och Åsmon. Ska gå en kurs där som jag kommer berätta mer om när jag har mer kött på benen.
Idag är det packa, förbereda och åka iväg en dag tidigare för att umgås och skvallra med Åsa och Viktoria. Ska blir skönt med en egen helg i hundarnas tecken.

Jag återkommer så snart jag kan med både bilder och info om en härlig helg!

Posted via Blogaway

Nöjd hundägare

Det kan man lugnt säga att jag är.
Igår så anlände jag till Mimmi. Fick krama om henne ordentligt och pussa på alla hennes hundar. Hon har förnärvarande tre hundar och en överkåt översocial katt.

Igår gick vi först en lång härlig promenad med alla våra hundar, fem st. Detta är en flock som är så avslappnad och fungerande trotts det kan gå år mellan gångerna vi ses. Denna flock och Wynja flocken är toppen ♡ Sedan så älskar ja dom andra jyckarna som ja brukar träffa också. SÅ KLART!

Men sedan så igår kväll fick vi frågan om vi skulle me ut på promenad igen med två brudar och deras hundar.  Panik kände jag då Amillo inte pallade en långpromenad till och att ha honom kopplad när alla andra springer känns inte snällt. Så vi ringde Mimmis kära mamma (som har en liten söt hane) och frågade om Amillo kunde vara med dom medan vi var ute och gick. Sagt och gjort, denna underbara mamma ville hjälpa mig med lillemannen. Vi slängde oss i bilen och åkte till Mamma för att hastigt slänga över en främmande hund till henne. Hon lite tveksam över om han skulle följa henne osv. Men denna lilla herre som har tassarna på jorden och tror inget ont om någon följer henne glatt.
När vi sedan hämtade honom fick vi höra hur han gjort sig hemmastadd och bara njutit och gosat sådär som bara han kan. Min lilla prins du är för underbar. Du är så lättsam att ha med. Synd bara att du har ont i din framvagn. Du skulle fått hänga med så mycket mer då.

Sedan så kommer vi till promenaden. Det var våra då fyra vallhundar. Två härliga sheltiesar, en springer spaniel, en mini aussi och en bc mix. Ett laddat härligt gäng där Myy var ny hund i flocken = utsatt. Hon skötte sig exemplariskt. Hon har mognat så otroligt mycket dendär hunden så ja har verkligen inte hängt med.
Många kan tycka att jag håller henne kort, nästan för kort och alltid ett finger i ögat. När vi är med andra hundar får hon inte ens höja svansen. Detta är på grund av att hon sköter sig inte. Kan hon komma in i en flock med en eller fler hundar, ha en pondus med hög svansföring och sköta sig. Ja då hade det inte gjort mig ryggen. Men nu när hon inte sköter sig och blir hemsk så får hon inte göra nått. Och under denna promenad som varade läääääänge så behövde jag ryta till en gång och Mimmi en gång. Sen skötte hon sig överförväntan. Jag såg på henne att det var mycket för henne och hon visste inte vad och hur hon skulle göra. Bäst hade varit om hon haft något att stoppa i munnen så hon fick tänka. Men än om hon snurrade runt och inte visste vad så skötte hon sig så bra. Fin kroppshållning, inge muckande, dom fick snusa på henne, ja jag är i chock.

Idag verkar de ska bli fint väder igen så vi får se vad dagen har att erbjuda. Roger är nere i Kumla och dömmer idag. Sedan ikväll kommer han upp och sover hos hans syster då de är lite trångt i denna säng ;)

Posted via Blogaway

Posted via Blogaway

Framme

Då va vi framme i storstan där jag ska vara med Älskade Mimmi medan Roger åker vidare till Kumla för att dömma.
Ska bli skönt att bara få vara med Mimmi några dagar än om vi åker tidigt på söndag. Saknar henne.

Inatt har vi iaf myst på ett hotell och bara varit med varandra. Kom fram vid 23.00 igår. Ingen bar öppen så de blev sängen direkt. Konstigt, hemma kan man ta en öl när man vill så länge de finns hemma ;)

Jag har en stooooor hund väska packad så jag hoppas vi får in lite hund träning än om ja kommer med halta hundar.

Amillo är tillbaka i haltande igen. Går på smärtstillande osv. Myy har ett öppet sår på bakbenet som vi tar hand om. Trodde först att de skulle behövas sy men de ser så fint ut så de kommer läka själv tror och hoppas vi.

Nu snart vaknar Roger så då blir de frukost. Sen vidare till min älskling som ja saknat. See ya!

Posted via Blogaway

Hårda spår

Inför kursen jag ska gå om två-tre helger så har jag börjat köra hårda spår igen med Myy. Jag känner att hon verkligen inte har spårkärnan för fem öre. Testade idag att lägga godis sparsamt i spåret men då vindar hon och låser sig på godiset. Frågan är om det blir bättre om jag lägger i varje steg? Ja det blir testdagar nu fram över.

Har iaf kursen på G nu och helgen innan åker jag till sthlm till världens bästa Mimmi. Känns som en bra tid nu framöver. Mycket bra.

Posted via Blogaway

Stått still

Det känns som att tiden stått stilla på slutet. Mycket har hänt, mycket som ska göras och ska bli gjort. En del på mig och en del på andra. Åtaganden som jag måste reflektera över och framtiden.

Stundvis känner jag mig som Neo i The Matrix. När man blir inkastad i en tom värld där man famlar mot intet och inget. Sedan så pang kommer ett helt vapenförråd framför ögonen och dessa ska man lära sig att använda. Var? När? Hur? Sen blir man inkastad i en ny värld där man förväntas ska kunna använda vapnet direkt utan anvisning.
Nä.. de är stundvis mycket nu och sen ska jag hinna med tvätten också *torkar bort svetten från pannan*

Posted via Blogaway

Fredagens träning

I fredags körde vi en långpass igen.

Vi började med lydnad på spillvärme men det känndes inte bra. Det blåste jätte mycket, det blev missupfattningar och dålig stämning mellan mig och Myy. Så istället för att åka till skogen vid 12 så åkte vi redan vid 11. Alltså bara en halvtimma på planen. Tråkigt, ja. Men de slutade bra i slutändan ändå.

Vi var tre hundar som åkte till skogen (hämtade dock upp Amillo så han fick följa i bl spåret när vi la de). La ett långt spår till Myy med leksaker som föremål. Måste tänka efter hur jag starta henne i spåret efter varje föremål så hon inte flamsar och lägger energin på fel saker. Hon flackade mycket i spåret, kan beror på den håra vinden.

Jag hade bättre kontroll på vart spåret gick nu vilket kändes bra. Jag la mer kraft på att dämpa henne vid föremålen men ändå en press på att hon ska ta dom och komma till MIG. Inte plocka och gå vidare. Starten blev lugn, måste komma på ett bra komando till detta. Fortsätt?

Spåret hade legat ganska länge vilket blev en utmaning till. Men över lag gick hon bra. Hon vittrade inte leksakerna utan försökte så gått det går att följa spårkärnan. Det börjar bli mer öppet på åkrarna nu så de blir mycket spår på åker fram till dom börjar så nu känner jag.

Medans spåret låg till sig så gjorde vi en stor ruta och körde uppletande. Till Myys lycka om man säger så.

Måste börja ta i andras föremål, andras dofter i föremålen. Gärna få bort från leksaker då dom inte är ett problem för henne. Jag måste börja trycka på perfektion hos henne, hon ska sitta fot innan. Hon ska komma in fot och lämna. Inte pocka på henne och göra det till en lek för tidigt som det är nu. Men vi har jobbat mycket på att hon ska komma tillbaka dirrekt istället för ett ärr varv i skogen. Så där har vi också en del innan det är vackert, för det är dit jag vill då jag vet att hon KAN.

Idag är det BVC med N. Långdragen förkyldning med feber som vi vill kolla upp.

I morgon blir det träning och möte med en kund och hennes söta hund. Ska bli roligt att få något att bita i nu framöver om det är så att jag kan hjälpa.

 

 

 

Behöver jag nämna att jag längtar till sommaren?

Man lär sig så länge man tränar

Ju mer man tränar hund (eller allt annat för den delen). Ju mer lär man sig.

För att komma dit man satt sina mål så måste man gå två steg fram och ett bak. Och det är det där steget bak jag är på just nu med linförheten.

Linförheten med Myy är inte där jag vill ha den. Kontakten finns inte som jag vill, positionen finns inte där jag vill att den ska vara, ja det är mycket jag kan klanka ner på. Så nu har jag börjat om. Totalt börjat om med ordinlärningen, positionen, allt. Uthålligheten, ja som sagt allt.

Det "jobbiga" är att nu har jag ett stort behov av en helspeleg. Nu behöver jag den mer än någon sin. Ja de är väl bara att börja i hallen då da å få upp taket. Eller? Nä ja måste komma fram till någon lösning.
Jag minskar på allt surr med henne, kräver rätt position, varrierar belöningen och kör nästan bara godis. Jag har dragit ner på att säga Bra till henne och använder bara Slut. Tro om jag ska föra över det i alla moment. Hon vet vad Bra betyder. Och då jag har tävlingstankar med henne så kan det var bra att använda Bra i slutet på varje moment och Slut när "tävlingen" är över. Jag vet inte.
Ni som använder Bra och Slut. Hur använder ni det i er träning och tävling?

En del av min ADHD

Min sjukdom går ut över min familj tyvärr.  Stundvis så skär det sig mellan mig och någon av barnen eller så är det Roger. Eller hela familjen.
Jag blir så arg på mig själv när jag nr ett glömmer min medicin på morgonen. Men det kan verkas gå bra hela dagen tills kvällen kommer och jag är helt slut i huvet. Då klickar jag igång.
Blir irriterad på allt, bränner av inombords och blir ännu mer irriterad på allt och det är exakt allt! En av tjejerna är just nu känslig i allmänhet och jag känner att det skär sig otroligt när jag blir såhär. Vi bråkar inte, jag tror att jag inte visar de men det känns inombords när jag analyserar och tar en stund av medveten närvaro hos mig själv.
Och just i denna stunden, i ögonblicket, så är jag den som jag absolut inte vill vara. Den jag avskyr. Och det gör mig så förbannad, men jag kan inte göra något åt det. Jag kan inte få det ogjort, beteendet ligger så djupt rotat i mig för det är min sjukdom. Det är en del av min ADHD.

Posted via Blogaway

Att avla och vara uppfödare

Här är en liten, ytterst liten, del av en irritation jag har när det gäller avel av hundar.
Bedriver man avel av en arbetsras (eller alla raser överlag), vare sig det är tax, aussi, labrador, greyhound, osv. Ska man följa ras standarden och göra dom arbetsprover som rasen är avlad för. Sedan att man som köpare inte gör det rasen är avlad för, de är upp till dig som hundägare. Dock har du som skyldighet att se till så individen mår så bra som möjligt i alla lägen. Krävs det att individen behöver valla för att må bra, ja de är bara att lära dig.

Men att presentera sitt kennelnamn och presentera sin verksamhet där man klart och tydligt säger.
"Nej jag strävar inte efter skottfasta linjer både i min avel och andras. Och jag skiter i om dom går att arbeta med öht."
Och att säga detta om bl en bruks ras som ska vara skottfast.
Eller som jag har hört från en uppfödare som strävar efter att avla bort jakten i en jakthund.

Nä håll er till ras standarden både mentalt och extriört. Sedan att man försöker få positiva förändringar i en ras och ras standard är en helt annan femma. Men då är den rasen kanske så pass förstörd på något sätt att det är då nog lika bra. Och sedan så jobbar man gemensamt "alla" uppfödare mot samma mål.

Sedan diskussionen om avel och uppfödning är ett stort ämne där det finns många åsikter. Jag har mina och du har dina. Jag har mycket att vädra när det gäller uppfödning och avel men väljer bort ämnet då jag inte bedriver det själv. Och för att jag ännu inte stått och valt mellan olika uppfödare inom en ras.
För än så länge (förutom Amillo) av alla hundar jag ägt så är det inte jag som valt hunden. Hunden har kommit till mig. Amillo är den enda hunden som delvist valt mig, men av en slump fanns han kvar hos en toppen uppfödare.

Nästa hund som kommer till vår familj blir en hund där vi/jag väljer.  För en gångs skull ska vi/jag välja och välja det vi/jag vill ha. Sedan om det dröjer innan det kommer, må så vara.

Men just nu är vi nöjd över dom individer som finns hemma hos oss.

Posted via Blogaway

Utveckling

Jag utvecklas när jag får träna med andra, träna för andra och hjälpa andra i sin träning.

Idag var ett sådant tillfälle.

Jag hjälpte till, jag tränade själv och jag såg på andra när dom tränade.

Ett moment jag egentlige inte behöver är tandvisning. Men det är ändå något jag kommer lära in. Fick toppen tips idag som jag ska testa. Återkommer med utförande i bilder.

Tackar iaf för en toppen träning. Måste dock bli bättre att träna på hemma plan. Längtar till snön försvinner så man har gräsmattan att vara på. De är så mycket trevligare.

Ja nu ska halv krassliga jag hoppa i ett varmt bad. Hoppas varmvattnet räcker till dom som ska duscha sedan.

Posted via Blogaway

Städa

I lördags stod det städa altanen på schemat.
Med träningsverk i kroppen så tog ja tag i bombnedslaget.
Efter några vänder på tippen och en låååång date med dammsugaren så är det bara ett bygghörn kvar. Nu kan man sitta och vara där ute och ha riktigt trevligt.

Nu idag känner ja mig hängig. Vet inte om de är en förkylning på G eller va kroppen planerat.
Kl 13:00 är de hundträning igen. Ska försöka få in fler träningar på spillvärme när N sover. Så ja får se va de är för folk som kommer eller om jag blir ensammen.

Posted via Blogaway

4 timmars träning

Kl 11:00 var vi ett härligt gäng som träffades på spillvärme. Lydnad stod iaf på vårt schema för dagen.
Linförheten tar sig. Jag måste gå länge med henne innan hon kommer till rätt poristion. Idag blev jag lite klokare på henne och nu ska vi fortsätta där vi avslutade.
Framförgåendet funkar också bättre och bättre. Nu är det ordinlärning som gäller för hela bunten så hon förstår var Före betyder.
Sedan var jag en del coach idag också. Men så länge jag får in en del egen träning så tycker jag bara det är roligt.
Träffade en bunt härliga människor och det var en så positiv träning så du anar inte. Denna kommer jag leva länge på.

Sedan begav, jag och en till, vi oss ut till skogen. Först hitta skog som funkar till spår och sedan lägga spår.
Då Myy inte är van med föremål i spåret så blir dom väldigt laddad och jag laddar upp dom. Hon gick spåren klockrent men det blev för hårt tryck efter ett föremål, då jag släpper på henne igen. Och då tappar hon. Så nu är det ny strategi och finslipa det som finns. Hon har egenskaperna, nu ska allt bara på plats.

Tyvärr så blev det inget för Amillo mannen. Det var lite väl kallt för honom att ligga i bilen, än om jag skulle ha täcke på honom. Jag tycker det är så tråkigt att inte kunna ta med honom som vanligt. Men det är ju minus med vintern. Det går bättre om det bara är han som tränar eller om någon annan kan träna han samtidigt.

Ja nu är det iaf ombyte till träningskläder och sedan föra på AfterWork träning med älsklingen. Har iaf en trött hund hemma. Jag får ta Amillo senare. Lilla hjärtat.

Jao tack för idag!

En början

Ja lite mer än vanligt har jag fått gjort idag. Bara legat framför tvn en timma då jag slumrade till.

Men det är fortfarande en fis i rymden jämfört med det jag behöver. Så de är väl bara att fortsätta kämpa. Har du nå tipps och idéer?

I morgon blir de iaf träning med Myy och  Amillo. Kl 11:00 på spillvärme här i Domsjö. Så ja får se om de blir ett gäng eller om jag står där själv. Skulle vara roligt om jag fick igång lite budföring med Myy.
Sedan går vi vidare till Spår skogen. Ska se om ja kan lägga åt dom båda eller om de bara blir ett till Myy. Ska nog skita i om de är mycket snö. Jag vill verkligen spåra med henne nu. Och Amillo för den delen. Hade varit najs med ett viltspår till honom men ja har inget blod och utrustningen måste uppdateras. Måste fixa så ja kan gå ut med lillemannen också.

Nä nu sitter ja hemma och väntar på Roger så jag kan ta ut hundarna på en kvällspromenad.

Posted via Blogaway

Förändringar

Hur driver man sig igenom förändringar.
Hur kan du hjälpa mig att nå mål? Förändra och förbättta min vardag.

Det här låter kanske löjligt med dom mål jag vill uppnå men här kommer dom.

* Minska tiden ännu mer på FB (jag kan inte ta bort den på grund av att jag är Admin i en grupp).
* Dra ner på tv tittandet. Kolla på tv på kvällen och inge mer.
* Få mig att ringa jobbiga samtal, ta kontroll över saker som släpat efter för länge.
* Få rutin igen på tvätten och städningen.

För en annan kan dehär vara en lätt match. Men för mig är det svårt, otroligt svårt att skapa nya vanor. Göra saker som släpat och är betungande. Nya rutiner och jag är inte på samma lag kan  man säga.

Så nu till dig, har du tipps på hur jag ska göra för att uppnå förändring. Hur jag får tillbaka kontrollen om dammsugaren.  Hur jag kan lägga bort fjärrkontrollen och se på mina dagar lite lättare.

Posted via Blogaway

Ursäkta uppehållet

Det har sedan senast varit upp å ner. Roger har varit borta, kommit hem, åkt igen, vi har varit borta, ja en massa!

Men har börjat tänka realistiskt på sistone. Ja vet! Bra idé va?!
Har och har haft många ambitioner när det gäller först och främst Myy. Har satt mål som av många olika anledningar är alldeles för höga och inget som jag kommer kunna nå. Hon kommer tex inte hinna bli bevakningshund innan 4 års ålder. (Jag vet att det finns andra vägar att gå och att det bl innebär intagningen fram till 4 år osv.)
Så jag har tänkt om och riktat in mig på vad jag tycker är roligt och vad hon tycker är roligt. Så nu nöter vi Apellen med spår som specialmoment. Har kollat upp tävlingar både apell och lägre och det är dit vi ska. Jag hoppas jag kan gå vidare i söket men det krävs en MASSA figurant arbete.
Känner jag för det så går jag vidare på lydnaden och klass ett. Men just nu så lockar det inte då hon måste, just nu, motiveras till skyarna för att orka med att arbeta så länge.

Idag var vi på en välbehövlig träning med ett stort gäng. Tränade framförgående, linförhet och läggande under gång.
Jag måste jobba på hennes position mycket mycket mer i fotpositionen. Apporten måste hon börja med och sen är det bara att nöta. Nöta nöta nöta. Måste bygga hinder senare så man har nått att träna med.

Nu vill ja antingen att de ska komma mer snö eller att den snön som finns försvinner för jag vill ut i skogen och spåra. Både med Amillo och Myy. Amillo ska klara sina prov (alldeles för sent) och Myy ska bli mer spårvan.

Ja annars är de full rulle här hemma. Nicole står själv nu mer och mer. Amillo har fått smärtstillande nu en vecka då vi tyckte han var väldigt låg. Så nu i morgon ska jag prata med vet. så ska vi se hur vi går vidare. Han har varit mycket piggare senaste veckan. Lille killen

Posted via Blogaway

Gå mot strömmen

Sedan Nicole började krypa såg vi på Myy att hon inte gillade det så mycket. Vi vet sedan tidigare att barn från ca 1 - 5 år gillar hon inte. Dom jagar och är påträngande och det vänder hennes humör ganska fort. En gång har jag sett henne visa tänderna och morra tydligt åt en flicka som inte respekterade henne.

Men barn som lyssnar, kan läsa Myy och som låter henne vara när hon vill funkar hon toppen med. Men då har vi lilla N som inte lyssnar och förstår. Hon jagar inte Myy men hon är oberäknelig och det tycker trasan är jobbigt.
Stundom har jag funderar på omplacering då hon är så stressar. Ibland omplacering till sommaren då N blitt äldre.
Stänga in henne i hundrummet osv. Men Myy är så social och vill vara nära och Nicole kommer i vägen.
Och omplacera jag henne så blir det tufft. Det är en tuff hund, svår hund som tyvärr inte skulle klara det så bra känns det som.
Men efter att ha pratat med en av dom som känner Myy bättre än mig så ser jag ljuset i tunneln. Min älskade Mimmi Tack för att du finns.
Många tycker nog att jag är dum som har kvar henne i familjen då hon visar obehag som hon gör. Stressar, har svårt att ligga still osv. Ja ni får dömma mig då som en dum hundägare. Men ni lever inte med min flock, en speciell hund som Myy, och vilka tendenser hon har.

Den lösningen vi har här hemma nu är ett bord som Nicole inte når upp till men Myy kan hoppa upp. Där har hon en Biabädd med gnagben och hon är mycket lugnare här hemma nu för tiden. Så skönt och jag hoppas denna lösningen håller till de att Nicole förstår vad man säger till henne.

Som sagt, ni får tycka att jag är en dum hundägare och det är absolut inte lösningen ni hade haft men nu är det såhär hos oss. Hade det varit en annan hund hade jag omplacera.  Men Myy är speciell på ett sätt som är svår att förstå. En omplacering skulle hon nog inte klara av (visst det gör kanske inte alla hundar men hon skulle bli en hund som åker från hem till hem på grund av fulheter).

För övrigt så va jag på ett privat vallpass i måndags. Oj vad det var behövligt.
Hon visade samma olater som tidigare och det var bara att ta tjuren i hornen. Danne fick rycka in ett tag och efter det gick hon som en klocka. Som hon ska och kan gå.
Hon hade för mycket i sig. Under måndagen så hängde hon mer i fåren än vad hon gjort tidigare. Hon gick inte att stanna på något sätt och hon såg igenom mig för att komma åt fåren, jag stod bara ivägen.
Men sista stunden i hagen rös vi alla i kroppen. Jag kunde stanna henne, hålla ut henne från fåren. Göra kontrollerande starter och stop. Hon va toppen tösen och trött när vi kom hem.
Ja de finns hopp om en framtid i fårhagen.  Nu är de bara jag som ska lära mig.

Posted via Blogaway

Att väcka den börn som sover

Ja det känns lite som att jag gjort det. Och nu är det bara att kämpa frammåt för nu finns ingen återvändo.

Vallningen har börjat igen och ja, vi kan säga att jag väckt en björn, som jag nu måste tämja.
Igetligen så är det bara en fråga om Nä hennes beteenden skulle komma då hon har väldigt mycket vall i sig. Och sedan jag, i min okunskap, ska stå där och säga till henne vad hon ska göra och inte göra. Nä det köper hon inte längre.
MEN mitt i all svett och tårar (nästan) så är jag trygg i situationen, än om jag var fly förbannad på Myy. Jag har två otroligt bra lärare som hjälper mig i min vilsna väg jag tar in på.

På måndag börjar jag om igen och då med ett eget pass i hagen. Känns bra då man bara riktar in sig på mig och Myy då.

Det jag måste göra är att komma in i hennes bubbla som hon skapat. Hennes hjärta måste öppnas upp och hon måste förstå att det är med MIG hon jobbar, inte själv med fåren.

Hon hade i torsdags väldigt svårt att se mig, jag var bara något ivägen mellan henne och fåren och jag fick inte vara med och jobba. Hon varken såg eller lyssnade på mig. Ja det ångade ur hela mig av illska.

Men det är bara att ta tjuren i hornen och göra det bästa av allt. Vända om och göra rätt. Som sagt, känns bra att jag har så bra lärare och mentorer.

Önska mig lycka till nu på måndag *nervös*

Prepparatsök

 Idag har vi åter igen kört lite sök här hemma. Puck, som alltid står på schemat, kommer i olika storlekar och former.

Amillo är rolig han, hittar han inget på en bra stund och vi har kört några skick så tycker han att "Nä nu har ja varit duktig, här bestämmer ja mig för att de finns lite puck!" Och sen markerar han bara på måfå.
För hans del så tror jag att jag måste fixa en sök ränna eller vad man kallar det för. Så han blir mer exakt i det han söker.

Myy förvånar mig otroligt över hur fort hon har lärt sig etiketten och så noga. Oj lilla tösabiten.

Nu är det till att bygga en sökränna och få in markeringar. Jag vill inte att dom krafsar sönder inredningen samt att jag vill inte att dom äter på etiketterna.

Här är iaf bilder på några av dagens gömmor.

På denna bild ser ni stl på pucken och vart den gömdes

 

Lådorna tycker jag är rolig att använda för att här är det lättare att kräva en mer exakt påvis av vart etiketten är.

En katt och hund bur med mååånga dofter

Bland husses svettskor

Bakom elementen går det också att kräva en mer exakt påvisning om vart etiketten är.

Din hund

Jag måste bli bättre på att se till min hund. Vad gör jag för min hund? Ser jag vem min hund är? Ser jag vad min hund behöver?

Läste en blogg idag om en tjej som tänker ta tag i sin vardag tillsammans med hennes hund. Det var väl lite där jag började se mig själv i spegeln. Nu är jag inne på fin slip, tro mig.

Mitt hundägarliv har förändrats sen jag nr ett, fick två barn och nr två, fick mitt tredje barn. Mitt hundägarliv är inte den samma som förr, inte bättre eller sämre. Men annorlunda och det får mig att tänka annorlunda i det jag kräver av mina hundar. Just nu iallafall.

Nä, tänka om och tänka igen är det jag behöver. För rätt, det gör jag redan men det kan bli ännu bättre.

Posted via Blogaway

När man är på G...

Så känner man att nått nytt är igång. Har just blivit av med magsjukan i familjen. Å nu har jag en feber som kryper i kroppen och efter lederna. Fan ja vill bli frisk!

Ja vad mer. Tränar hundarna till och från här hemma. Känner mig smått stillastående med det mesta då jag som vanligt har för mycket att göra. Får inget att gå ihop. Måste skärpa mig, dels för min skull men för hundarnas skull.
På torsdag drar vallningen igång. Ska bli skönt. Vi mjukstartar med teori och sen blir de nå pass lite nu och då.

Till helgen åker Roger och stor tjejerna på tävling i göteborg. Jag beger mig till solberg med ett härligt gäng förhoppningsvis.

Ja nä nu ska ja bädda ner mig. Gonatt

Posted via Blogaway

Dra ner Facebook tid, glmm de!

Ja nu behöver ni inte ta detta personligt på något sätt, det är inte dig det är riktat mot.

Senaste tiden har jag försökt att dra ner på min internet tid. Vara mindre på bl facebook och lägga tiden på annat. Och överlag, vill man mig något så smsar man nu för tiden, vilket många har förstått.
Men det finns allt för mycket på facebook som gör att man blir bunden till den. Man måste gå in på facebook minst två gånger om dagen, annars missar man viktig fakta. Detta tycker jag är otroligt fel. Jag vill vara oberoende av bl facebook. Den ska finnas där för min skull, när jag vill, kan och orkar. Inte hela tiden, inte för att jag måste och andra som påtvingar mig användningen.

Men nu sitter jag här, splittad. Jag vill inte sitta på facebook minst två gånger om dagen för att inte missa saker som kan skötas på andra sätt. Sms, slutna forum, mail, osv.

Nä jag vill och har försökt länge nu att bojkotta facebook mer eller mindre. Men det är svårt när andra styr mitt behov och inte ser andra möjligheter till kontakt och sammanhållning.

Tack för mig!

Posted via Blogaway

Inlägg från mobilen

Jag ser att mina bilder blir konstig när jag gör inlägg via min mobil. Om du klickar på bilden så ser den bättre ut. Ett tipps från mig idag.

Nr man trnar

När man tränar regelbundet så kommer fler problem upp.
Hur lär man in läggade, ställande och sitt i rörelse på avstånd?
Jag måste få in det hos Myy och jag vet inte hur jag ska få in det.
Hjälp?!?

Posted via Blogaway

2013

Januari

Nyår passerad och det nya året kom. Vi har många önskningar inför det kommande året och vi har en till i familjen som är på G. 

Februari

Det blir många härliga promenader i en helt fantastisk flock. Planer på att flytta från lägenheten börjar nu rota sig i oss alla och vi vill härifrån. Den lilla kommer snart ju. 

Mars

Vi börjar spana och får ett napp. Men det känns tråkigt att lämna denna utsikt. Jag blir större om magen för övrigt. 

April

Än så klarar jag av promenaderna och det blev klart. Huset är vårt. Lyckan är obeskrivlig men hur ska vi hinna allt och få plats? Det är ett hus med två lägenheter och vi ska göra om det till bl fyra sovrum uppe vilket innebär, riva ut kök, sätta upp väggar och riva väggar. 

Maj

Den övre bilden är i början av månaden, den andra är i slutet av månaden. Att man kan vara såhär stor? Snön börjar försvinna så ordning och reda måste jag ha på hundgrejerna. Ja vi bor med banankartonger och river hus. Det är väl så månaden ser ut. Packa, riva, packa, riva. Jag har inte tid att vara höggravid. För övrigt så går jag hem från jobbet denna månad. I slutet av månaden gjorde jag något jag aldrig kommer ångra. Jag blev fru Grimmer och vigde mitt liv i världens bästa människas händer. Min bästa vän, pappan till två (snart tre) underbara barn. Min Roger.

Juni

På torsdag morgon den 6/6 sätter jag mig på gräsklipparen, äntligen kan jag pusta ut lite och njuta av att vara gravid (nästa dag är planerad BF). Tjejerna har deras rum "klar" och spjälsängen är uppe. Nä en uppfriskande promenad med hundarna efter att gräsmattan har fått sitt. Klockan är vid 14:00 när jag tar bilderna på stranden. På väg hem, ca 30 min senare, känner jag något jag inte känt tidigare, sammandragningar? Det man brukar kunna få typ en månad innan BF? Vid 00:00 åker vi in till förlossningen och jag får stanna kvar. 04:20 kommer Nicole till världen, välkommen till vår arbetsplats till bostad, två underbara storasystrar, en galen mamma och pappa och dina två livvakter, Amillo och Myy. Välkommen Krösamaja. Vi gjorde vår första midsommarstång för övrigt på midsommar. 

Juli

Sommaren kommer, lika så det härliga vädret. Vi varvar tid med barnen tillsammans med bygge och försök till att göra klart huset så gott det går. Vi har våra mål. Höjdpunkten är en vecka i Stockholm med hela familjen. Vi tar tåget och hälsar på kusinerna. Jag åker till älskade Mimmi och får träffa Jinas 2 dagars gamla valpar. Underbar sommar, underbar tid. 

Augusti

Vardagen kryper närmare. Roger börjar jobba, tjejerna börjar skolan. Nicole börjar redan nu visa sitt rätta Jag med glatt humör. Fotbollen börjar trappas ner och JuJutsun kör igång. 

September

De ofattbara händer. Milla kommer hit i början av månaden. Jag gråter av bara tanken. Vi har setts en gång tidigare, oj vad mycket som har hänt sedan vi sågs sist. Det kom tårar när hon kom och det kom tårar när hon åkte. Älskade du du anar inte vad du betyder för mig. Krösamaja växer, fram- och baktassar börjar hon lägga märke till och varför inte börja äta med gaffel och kniv?

Oktober

Mina hundar finns där, jag kan nästan säga att dom alltid finns där. Även när dom passerat över till andra sidan. Många gånger kan jag känna Orka vid min sida. Klart hon vill vara med och det kommer hon alltid få vara, lika så Amillo och Myy. Huset blir mer och mer klart. Projektet med hallen börjar nu komma igång, värmen i huset planeras kicka igång snart. Det är snart vinter ju. 

November

Som vanligt så åker vi till Stockholm i månads skiftet. Spelmässa och denna gång fick Nicole följa med. Amillos utredning körs igång och byggnationerna fortsätter i hastig fart. Nicole börjar vilja ha lunch så de är bara till att byta yrke till kock tydligen. 

December

Hallen blir klar, fyra sovrum blir klart, Nicole börjar sova i eget rum, vi har ingen snö på julafton och vi ser fram emot 2014. Julen firades med farmor till barnen, faster, farbror, kusiner, bonus farfar och farmors bror. Fredagen efter kom min älskade Mimmi med tåget och dagen efter blev det dop. Nyår är kommen, huset är mer färdigt än vad det var när vi köpte det. (Vi hade inte kommit dit vi är idag utan Pappas hjälp, och Mamma som barnvakt bl lite nu och då. Tack älskade ni!) Nu kan 2014 börja.

Tack för allt 2013!!!