Ja det känns lite som att jag gjort det. Och nu är det bara att kämpa frammåt för nu finns ingen återvändo.
Vallningen har börjat igen och ja, vi kan säga att jag väckt en björn, som jag nu måste tämja.
Igetligen så är det bara en fråga om Nä hennes beteenden skulle komma då hon har väldigt mycket vall i sig. Och sedan jag, i min okunskap, ska stå där och säga till henne vad hon ska göra och inte göra. Nä det köper hon inte längre.
MEN mitt i all svett och tårar (nästan) så är jag trygg i situationen, än om jag var fly förbannad på Myy. Jag har två otroligt bra lärare som hjälper mig i min vilsna väg jag tar in på.
På måndag börjar jag om igen och då med ett eget pass i hagen. Känns bra då man bara riktar in sig på mig och Myy då.
Det jag måste göra är att komma in i hennes bubbla som hon skapat. Hennes hjärta måste öppnas upp och hon måste förstå att det är med MIG hon jobbar, inte själv med fåren.
Hon hade i torsdags väldigt svårt att se mig, jag var bara något ivägen mellan henne och fåren och jag fick inte vara med och jobba. Hon varken såg eller lyssnade på mig. Ja det ångade ur hela mig av illska.
Men det är bara att ta tjuren i hornen och göra det bästa av allt. Vända om och göra rätt. Som sagt, känns bra att jag har så bra lärare och mentorer.
Önska mig lycka till nu på måndag *nervös*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar