onsdag 12 februari 2014

Gå mot strömmen

Sedan Nicole började krypa såg vi på Myy att hon inte gillade det så mycket. Vi vet sedan tidigare att barn från ca 1 - 5 år gillar hon inte. Dom jagar och är påträngande och det vänder hennes humör ganska fort. En gång har jag sett henne visa tänderna och morra tydligt åt en flicka som inte respekterade henne.

Men barn som lyssnar, kan läsa Myy och som låter henne vara när hon vill funkar hon toppen med. Men då har vi lilla N som inte lyssnar och förstår. Hon jagar inte Myy men hon är oberäknelig och det tycker trasan är jobbigt.
Stundom har jag funderar på omplacering då hon är så stressar. Ibland omplacering till sommaren då N blitt äldre.
Stänga in henne i hundrummet osv. Men Myy är så social och vill vara nära och Nicole kommer i vägen.
Och omplacera jag henne så blir det tufft. Det är en tuff hund, svår hund som tyvärr inte skulle klara det så bra känns det som.
Men efter att ha pratat med en av dom som känner Myy bättre än mig så ser jag ljuset i tunneln. Min älskade Mimmi Tack för att du finns.
Många tycker nog att jag är dum som har kvar henne i familjen då hon visar obehag som hon gör. Stressar, har svårt att ligga still osv. Ja ni får dömma mig då som en dum hundägare. Men ni lever inte med min flock, en speciell hund som Myy, och vilka tendenser hon har.

Den lösningen vi har här hemma nu är ett bord som Nicole inte når upp till men Myy kan hoppa upp. Där har hon en Biabädd med gnagben och hon är mycket lugnare här hemma nu för tiden. Så skönt och jag hoppas denna lösningen håller till de att Nicole förstår vad man säger till henne.

Som sagt, ni får tycka att jag är en dum hundägare och det är absolut inte lösningen ni hade haft men nu är det såhär hos oss. Hade det varit en annan hund hade jag omplacera.  Men Myy är speciell på ett sätt som är svår att förstå. En omplacering skulle hon nog inte klara av (visst det gör kanske inte alla hundar men hon skulle bli en hund som åker från hem till hem på grund av fulheter).

För övrigt så va jag på ett privat vallpass i måndags. Oj vad det var behövligt.
Hon visade samma olater som tidigare och det var bara att ta tjuren i hornen. Danne fick rycka in ett tag och efter det gick hon som en klocka. Som hon ska och kan gå.
Hon hade för mycket i sig. Under måndagen så hängde hon mer i fåren än vad hon gjort tidigare. Hon gick inte att stanna på något sätt och hon såg igenom mig för att komma åt fåren, jag stod bara ivägen.
Men sista stunden i hagen rös vi alla i kroppen. Jag kunde stanna henne, hålla ut henne från fåren. Göra kontrollerande starter och stop. Hon va toppen tösen och trött när vi kom hem.
Ja de finns hopp om en framtid i fårhagen.  Nu är de bara jag som ska lära mig.


Posted via Blogaway

fredag 7 februari 2014

Att väcka den börn som sover

Ja det känns lite som att jag gjort det. Och nu är det bara att kämpa frammåt för nu finns ingen återvändo.

Vallningen har börjat igen och ja, vi kan säga att jag väckt en björn, som jag nu måste tämja.
Igetligen så är det bara en fråga om Nä hennes beteenden skulle komma då hon har väldigt mycket vall i sig. Och sedan jag, i min okunskap, ska stå där och säga till henne vad hon ska göra och inte göra. Nä det köper hon inte längre.
MEN mitt i all svett och tårar (nästan) så är jag trygg i situationen, än om jag var fly förbannad på Myy. Jag har två otroligt bra lärare som hjälper mig i min vilsna väg jag tar in på.

På måndag börjar jag om igen och då med ett eget pass i hagen. Känns bra då man bara riktar in sig på mig och Myy då.

Det jag måste göra är att komma in i hennes bubbla som hon skapat. Hennes hjärta måste öppnas upp och hon måste förstå att det är med MIG hon jobbar, inte själv med fåren.

Hon hade i torsdags väldigt svårt att se mig, jag var bara något ivägen mellan henne och fåren och jag fick inte vara med och jobba. Hon varken såg eller lyssnade på mig. Ja det ångade ur hela mig av illska.

Men det är bara att ta tjuren i hornen och göra det bästa av allt. Vända om och göra rätt. Som sagt, känns bra att jag har så bra lärare och mentorer.

Önska mig lycka till nu på måndag *nervös*

tisdag 4 februari 2014

Prepparatsök

 Idag har vi åter igen kört lite sök här hemma. Puck, som alltid står på schemat, kommer i olika storlekar och former.

Amillo är rolig han, hittar han inget på en bra stund och vi har kört några skick så tycker han att "Nä nu har ja varit duktig, här bestämmer ja mig för att de finns lite puck!" Och sen markerar han bara på måfå.
För hans del så tror jag att jag måste fixa en sök ränna eller vad man kallar det för. Så han blir mer exakt i det han söker.

Myy förvånar mig otroligt över hur fort hon har lärt sig etiketten och så noga. Oj lilla tösabiten.

Nu är det till att bygga en sökränna och få in markeringar. Jag vill inte att dom krafsar sönder inredningen samt att jag vill inte att dom äter på etiketterna.

Här är iaf bilder på några av dagens gömmor.
På denna bild ser ni stl på pucken och vart den gömdes
 
Lådorna tycker jag är rolig att använda för att här är det lättare att kräva en mer exakt påvis av vart etiketten är.
En katt och hund bur med mååånga dofter
Bland husses svettskor
Bakom elementen går det också att kräva en mer exakt påvisning om vart etiketten är.

måndag 3 februari 2014

Din hund

Jag måste bli bättre på att se till min hund. Vad gör jag för min hund? Ser jag vem min hund är? Ser jag vad min hund behöver?

Läste en blogg idag om en tjej som tänker ta tag i sin vardag tillsammans med hennes hund. Det var väl lite där jag började se mig själv i spegeln. Nu är jag inne på fin slip, tro mig.

Mitt hundägarliv har förändrats sen jag nr ett, fick två barn och nr två, fick mitt tredje barn. Mitt hundägarliv är inte den samma som förr, inte bättre eller sämre. Men annorlunda och det får mig att tänka annorlunda i det jag kräver av mina hundar. Just nu iallafall.

Nä, tänka om och tänka igen är det jag behöver. För rätt, det gör jag redan men det kan bli ännu bättre.


Posted via Blogaway