tisdag 7 maj 2013

Vilse i bollen

Ja just nu kan jag inte säga mer än att jag är vilse. Utpumpad på all energi och vilsen i mig själv.

Igår kväll gick polisen ut med information om en försvunnen 12 årig tjej här i Domsjö. Rysningarna i hela kroppen började redan där. LaTanya är 11 år, hon har 12 åringar i klassen och hon känner en del i klasserna ovanför. Det är på "rätt sida" av Domsjö så hon går garanterat på Domsjöskolan. Ja 1+1 blir 2 och det är nog någon som tjejerna känner eller känner till. Men vad har hänt?!?!
Med en oro i kroppen somnar jag och planerar morgondagen. Hur förbereder man sina två barn att deras klasskompis kanske är försvunnen och att försvunnen kan innebära många olika saker bl kidnappning och död.

Klockan halv fem ringde Rogers telefon. Hemvärnet ville kalla ut honom för skallgång och jag kände direkt. Vad kan JAG göra? Roger kan inte slita sig från jobbet men vad kan då istället JAG göra. Jag, en gravid kvinna i vecka 36 med två hundar.

Hela morgonen avböjde Polisen hjälp från allmänheten och vid 10 tiden samlade dom upp sig. Då kom bl Missing People och andra föreningar i området på tal och dom öppnade en bred kanal för att kunna utöka sökningen på tösen. Halv 11 hittades hon vid liv, tack och lov.

Men då till min förmiddag. Jag har gått här hemma av och an för att lägga ett beslut. Ska jag ta hundarna och gå skallgång om så behövs? Ska jag utsätta kroppen för det då det blir svår terräng?
Efter rådfrågning med min bättre hälft kom jag fram till att Ja jag beger mig ut i skogen. Då har jag iaf försökt. Sedan om jag då ligger däckad i två dagar må så vara. Jag har varit med och försökt hitta en person, en tolv årig flicka som kan vara en kompis till mina två.
Ja som du förstår så behövde jag inte rycka ut vilket kändes skönt. Men ändå, denna oro och jobbiga känsla i kroppen att vara otillräcklig. Den har tagit musten ur mig.

Mamma kom sedan och vi körde ett tok rejs med kartonger och packning. Tusen tack mamma!!!!

Sedan kom denna känsla tillbaka, att inte räcka till. Att inte kunna tillfredsställa, att inte kunna hjälpa till. Den knäcker mig i tusen bitar och kommer lite nu och då. Det är inte meningen att jag ska ha krämpor i kroppen, det är inte meningen att jag ska ha för hög vilja till att göra saker men kroppen säger blankt NEJ. Under denna graviditet har nog psyket mått som sämst (känner jag just nu).
Att vilja bära dessa flytt kartonger, att inte behöva be om hjälp. Att kunna riva och poka på i huset, utan att köra slut på pappa och Roger (som redan har för mycket att göra).

Nä just nu är jag inte mentalt stabil för fem öre. Tårarna sprutar och jag behöver något annat. Men vad?

torsdag 2 maj 2013

Blodad tand å lite jävlar anamma

Nu brinner de i baken på mig. Nu jävlar ska jag komma igång med min dröm.

Lydnads kursen har kommit igång och där varvar jag med både Myy och Amillo på planen. Dock så riktar jag in mig mest på Myy och tränar Amillo hemma med det har behöver förbättra sig på. Han är lite mer av en maskot för oss. Söte lille knorrhanen.

I går så blev det en välbehövlig heldag på klubben och hem kom jag med ett bagage av inspiration och kunskap.

Tanken var att vi skulle ha en prova på bruks dag men då det bara blev jag och Stina där så riktade vi in oss på bevakningen och patrullering som jag är intresserad av.
Vi tog oss ut i skogen och gick en patrull stig med utlagda föremål med bl Myy. Hon är en naturbegåvning den bruden. Andra rundan körde vi föremål och figge ute i skogen. Och hon är sitt vanliga jag lille trasan.
Föremålet markerar hon tydligt, har svårt att plocka upp det men visar att DÄÄÄÄÄR är det. Figgen springer hon fram till men är inte mycket aktiv i tex lek. Hon springer fram, konstaterar att där är den och kommer tillbaka i 110 knyck.

Att inte träna och  ta vara på denna hund vore som att kasta bort pengar = onödigt. Och innerst inne tror jag att Roger vill vara med i hennes utveckling och träning för han kan själv relatera till det vi gör. Nä nu ska jag få ordning på saker och ting på klubben så vi får till en kurs så snart som möjligt. Sedan ska jag röntga henne och göra MT så det är bortgjort under sommaren. Fan va jag är taggad.

Själv ska jag börja med att gå GUF så jag kan vara med på övningar osv. Det är en utbildning på två veckor som jag kan göra när kroppen är i trim efter förlossningen.
När ungen blivit lite äldre ska jag gå GMU så jag blir en fulländad soldat med hund. Äntligen så kanske jag kan få uppnå en av mina större drömmar.

I övrigt så växer jag. Nu är det snart bara 4 veckor kvar till beräknat datum. Det börjar bli lite tungt och ryggen tar stryk nu. Låg i sängen förra veckan och har nu en test period av jobb för att se om jag verkligen ska jobba eller inte. Ska jag lyssna på ryggen så säger den blankt NEJ. Ska jag lyssna på resten av mig så säger...nä skriker den JAAA.
Vi har nu äntligen fått nycklarna till huset så igår började min älskade pappa att riva hallen. Roger är där nu och river på övervåningen för att påbörja vårt sovrum. Tiden börjar gå fort nu. Framtiden är snart här och det är Juli.  :)


För övrigt så har hundarna det ganska bra. Eftersom min rygg inte är 100 % bra så lider deras aktivering lite. Tanken är att jag ska testa på mig att cykla lite, se om det går bra med ryggen. Då hoppas jag att dom båda kan få tömma energi ordentligt vilket är stundvis välbehövligt. Men det går för övrigt ingen nöd på dom. Jag tycker att dom anpassar sig OTROLGIT bra till mina dagar som går upp och ner. Jag är stolt över dom två.