När en sak går fel så går allt fel och det går ut över fel personer över lag, min familj, mina barn. Det är otroligt jobbigt.
När alla runt mig förmodligen antigen ser mig som världens bästa eller världens sämsta så för min familj är jag allt annat än toppen, längre ner än botten. Om ni runt mig ser mig som botten så ser min familj mig ännu värre då allt går ut över dom. Ja det låter oansvarigt att det ska gå ut över barnen men det är inget min lilla förbannade hjärna kan styra över, varken psykiskt eller fysiskt. Om så va faller hade jag inte klagat. Det ÄR min sjukdom, förlåt. Igår och idag gick det ut över fel personer och jag känner mig som X antal minor på ett minfält, allt annat än välkommen och det går INTE att diskutera med mig för fem öre och tyvärr ännu sämre om man tillhör familjen. Då allt går ut över dom.
Vill bara göra nå drastiskt i situationer som denna...
Posted via Blogaway
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar