torsdag 28 juni 2012

Sedan sist

Ja sist jag skrev här så lovade jag info om bl Longeringshelgen. Ja länken jag la ut summerar hur det hela går till på ett mycket bra sätt. Men hur gick det för mig?

Till att börja med så finns det två filmer. En på mig och Amillo

http://www.youtube.com/watch?v=NgD8_oV4v0o&feature=youtu.be

Och en på mig och Myy samt en annan deltagare och hennes malle på slutet av filmen.

http://www.youtube.com/watch?v=k7IqibeUcRw

Jag ser nöje och nytta med denna typ av aktivering.
Vi börjar med Amillo.

Han har problem med kontakt på avstånd. Blir lätt frustrerad och tar till egna lösningar för att komma fram till mig. Har ett strikt fot position som han tar till så snart han inte vet vad han ska göra. Så det blir ett jobb med att få honom att arbeta höger vänster i ringen och jag står i mitten. Han har mycket hopp i benen och det ser man när han blir frustrerad. Vipps så blir den sträckta linan ett agitily hinder. Lilla söten. Sedan så när han inte vet vad han ska göra så biter han tag i den sträckta linan och ser om det fingerar (target). Men han fattar så länge jag är nära honom.

Myy hon fattade galoppen på engång. Hon och Amillo körde jag lös första gången eftersom jag dels litar på dom under träning och sedan så är det ett hinder för dom båda.
Det jag måste göra själv är att lägga in hennes höger och vänster, inte mitt höger och vänster. När hon står i ringen så har hon huvudet MOT mig så om jag skickar henne mitt häger så blir det hennes vänster. Där har vi  en krock mot vallningen senare. Så antingen så kör jag henne tvärt om (kommer troligast bli så eftersom jag har så otroligt svårt för höger och vänster) eller så lär jag om henne.

Resten av deltagarna skötte sig toppen. Det är som Uwe säger. Man ser att alla tog hand och tränade sina hundar även på fritiden. Det var absolut inga soffpotatisar.

Man åker igenom en otroligt vacker natur på väg till HUNDraelvan

I väntan på att köra

I väntan på också att få köra

Planerna

En liten pappis in action

Uwe och en Svensk Lapphund

En toppen härlig Aussi


En schnauzer

Trött liten

Trött mini

Här får man vara i sängen hur mycket man vill utan att behöva ett "Varsåhod"





I söndags så va jag och Roger ute och vandrade. 4 ½ timma och nästan 2 mil. En underbar utflykt till Balesudden. För några år sedan så brann det på den udden och det var otroligt häftigt landskap vi kom till. Den markanta skillnaden mellan uppbrända träd och grön mark. Svart och grönt. Sååå coolt. 
http://runkeeper.com/user/uki1/activity/97325148?&channel=web.activity.shared.facebook.manual






Kolla in det kristall klara vattnet













Vi har även hunnit åka till stockholmsgatorna uppe i Solberg med tjejerna. Då var vi ute ca 5 timmar och gick ungefär lika långt. Att tänka på är att tjejerna också va med. Men dom gjorde det toppen. Nu vet jag inte om ni kan se denna länk så hojta till om ni inte gör det. Det är iaf en massa bilder från den turen.
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.321429981268164.70485.100002034938367&type=1

Ja sedan så allmänt så jobbar jag på i stadig takt. Det är inte förrns nu som jag känner att jag jobbar på 50%. Varje dag efter jobbet har det varit något som legat över mina axlar och alltid något att göra. Så halva förra veckan och denna vecka så har jag inget planerat på eftermiddagarna bara för att jag någon gång ska få komma in i rytmen. Dock så har jag mitt i all stress? fått magkatarr och en ganska kraftig sådan verkar det som. Ja livet ska inte vara smärtfritt hela tiden.

Jag har börjat träna annorlunda nu också. Jag har börjat springa, jag och Myy. Igår så tog vi oss runt höglandsjön med mycket bra resultat
http://runkeeper.com/user/261949892/activity/98070459?&mobile=false
och sedan så springer jag morgonen efter för att dämpa träningsverken. Och de funkar. Sedan så måste jag skärpa mig när det gäller intervall träningen. Den har tyvärr kommit åt sidan av någon anledning. Jag tror att det beror på att jag jobbar. Det blir nog tidiga mornar när jag måste ut med hundarna så pass tidigt.

Ja mitt liv rullar på med både upp- och nerförsbackar. Saknar mina vänner så det gör ont och jag känner mig inte människa nog till att umgås. Jag saknar er och jag älskar er. Känn di träffad om du känner för det.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar