Att leva med en annan person innebär mycket. Man ska inte ändra varken sig själv eller den andra. Däremot anpassa sig till varandra som ibland kan medföra en förändring, men det anser jag vara en annan sak.
Att respektera den man bor med, både bra och dåliga sidor tar tid och många diskutioner.
Att respektera intressen, att dela med sig av intressen och göra något som är "mitt" till "vårt" är en utmaning. Det man har för sig själv ska man dela med sig av på ett eller annat sätt.
Att prata med varandra och respektera varandras åsikter, tro och funderingar. Att lösa problem och finnas där med ett öra att lyssna med.
Att våga släppa efter. Att våga ta in en annan person på livet och "mitt sätt att leva" för nör man sätter sig i en situation där man lever med en annan så blir det sig aldrig likt.
Jag är mer än nöjd över min relation med Uki. Vi pratar mycket OM mycket. Det sker ytterst sällan att vi har häftigare diskutioner eller bråk, vi kommer aldrig dit för vi pratar med varandra.
Han har godtagit mina bra och dåliga sidor och det som behöver ändras på, ja det jobbat vi fram en lösning till.
Jag har godtagit han som person och alla hans sätt att vara.
Vi har våra intressen och vi respektera den tid det tar att ängna åt dessa intressen. För att få mer förståelse över den andra så är jag, men även han, nyfiken på vad den andra gör. Vad handlar ditt intresse om? Är det något jag kan testa?
Jag vet igentligen inte vad jag vill ha sagt. Det kanske startade en liten klocka hos dig om hur du har det med den du lever med. Det kanske fick dig att fundera på din relation eller så kan du se dig själv i spegeln och se hur otroligt bra du har det. För det gör jag. Jag kan se mig själv i spegeln och berätta hur otroligt bra jag har det i min relation med Uki, min Roger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar