Jag har en kär vän som bor alldeles för långt bort. Dagar som idag är hon min gud. Hon får mig att klara dagar som är jobbig på många olika sätt. Hon är lite av en idol fast annorlunda.
Att vara hemma med (i mitt fall) en tax, en aussi och en 7 månaders baby som har magsjuka är ingen lek. Hellst jag som har så otroligt svårt för andras spya. Nicole gråter, jag gråter, hundarna blir tokig och inget blir gjort i huset.
Men då tänker jag på min starka vän, jag får lite styrka jag också, torkar bort tårarna från ett öga (styrkan räcker till ett öga, inte båda. Ska den räcka till båda så måste hon flytta närmare ;) ) och tar tag i det jag kan. Jag tar hand om min nerspydda dotter, tränar lite hund och tar upp tvätten.
Jag önskar att jag bott närmare min Gud så jag kunnat hjälpa henne dom dagar hon suttit med tårar i ögonen, då hon själv varit sjuk, då hon behövt en kram eller någon att skratta med. Nu låter de som att hon är ensammast i hela världen men de är hon inte. Hon har bl. en flock som består av två- och fyrbenta samt änglar som omringar hennne. Men jag önskar att jag kunnat och kan vara närmare henne och finnas där dom gånger hon har de tufft eller har det bra, bättre och bäst.
Men just idag så är det hon som hjälper mig. Du starka vän ♡ Du är en toppen vän, underbar mamma och matte. JAG ser upp till dig!
Posted via Blogaway
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar