Nu är fostret 16 cm långt. Mer än halva tiden har gått och det känns nu att det är något där inne.
Det är många tankar i skallen. Till att börja med det stora steget jag och vi tagit. Jag har tagit mitt förhållande på ny nivå. Vi har valt att ta förhållandet till ny nivå. Vi har valt att sätta ett liv till på jorden. Jag blir varm av mina känslor och val.
Sedan är det nu en som bor i min mage. En liten sak som växer så det knakar. Vad kroppen kan åstakomma är otroligt.
Tankarna för mig tillbaka till det otroligt vuxna valet jag gjort. Att bära vårt barn i 9 månader. Att ta in ett tredje barn i familjen. Jag känner mig gammal i tanken, men liten och vilse i situationen. Att inte veta vad som kommer, hur allt känns. Hur allt går till och förlossningen.
Men med min stora trygghet vid min sida tar jag en dag i taget och rullar fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar