Sällan, mycket mycket sällan

Ja. Det är sällan jag blir så arg att jag flippar ur. Att jag blir så arg att jag vill slå sönder saker och mig själv. Förut fanns det inom mig hela tiden och det fick utlopp för sig hela tiden. Men eftersom jag jobbat med mig själv så finns inte behovet, känslorna och ilskan.
Men ikväll kom det. Att höja rösten, att skrika och sedan hålla tillbaka allt jag vill göra för att jag är så förbannad. Det är en jobbig känsla som sitter kvar och det känns som att den kommer sitta kvar länge.
Och att sedan analysera dom två sidor som finns som framkallat ilskan. Då blir jag ännu mer förbannad för nr 1, det finns inget slut på problemet. Nr 2 kryper ingen av oss till korset (det brukar vara jag till slut men inte nu, jag blev och är arg).
Jag är arg...

Published with Blogger-droid v2.0.9