När saker och ting kommer ikapp är jag inte mer än en liten, vanligt människa.
Det är mycket känslor i mitt liv på grund av många olika faktorer.
Jag är för det första otroligt glad. Jag och Roger samt brudarna väntar tillökning i familjen och det är inte en hund till. I början av sommaren ska vi få en liten knodd. Ska bli otroligt roligt.
Men detta har även medfört en del stress.
Hus, ja tack! Men vilket? Och varför försvinner de hus vi är mest intresserad av?
Sedan stress och oro över jobbet. Jag behöver få upp min lön så jag får bättre föräldrapenning. Under några månader så har det pratats om att jag ska få en anställning på 50 % och efter den 14:e januari har jag ingen praktik längre. Dom kan inte förlänga den nå mer. För att jag ska få upp min föräldrapenning måste jag ha jobbat 6 månader vilket innebär att innan julafton måste jag ha skrivit papper. Å hur berättar man det för ett företag som skär ner på vissa ställen i fabriken och går ut i tidningen och säger att dom ökar i produktion?
Jag blir arg över att min situation inte löser sig och jag blir ledsen över att framtiden blir oviss. Orkar inte med att leva i ovisshet och inte känna mig trygg någon gång (trygghet på jobbet pratar jag nu).
Sjukdom, eftersom jag är på smällen så kan jag inte äta mina mediciner för bl ADHD och min allergi. Det innebär att jag är konstant trött och denna förbannade klåda som inte vill minska. Den tar död på mig.
Och sedan kommer vi till sorg, död. Har en nära vän till familjen som dog i tisdags. Tragisk död som tyvärr inte var en olycka. För några år sedan så dog deras son i en olycka. Denna förlust har gjort denna människa trasig och så pass trasig att han valde den samma väg som sonen. Ett val han gjort som många kan klanka ner på. Jag vill inte göra det utan ser istället till familjen, vännerna, min mamma och pappa och alla andra runt om. Han har kanske frid nu men familjen lär det dröja innan dom får frid igen efter två förluster.
RIP Lelle och hälsa Niklas. Ni är tillsammans nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar