Som dom flesta vet så flyttar vi snart. Och vad innebär det för mig, jo packa packa packa packa, Glömde jag nämna packa?
Jag blir så sjukt frustrerad över att inte kunna hjälpa till mer. Att inte kunna ta en enda kartong över till huset, utan det enda jag kan göra är att packa. Jag vill kunna klara mig själv och sköta mig själv men det går bara inte just nu.
Jag sitter i ett förbannat hamsterhjul där det enda jag kan göra är att springa runt (packa) och inget annat händer, jo resten av lägenheten förfaller. Det är så stökigt här så jag vägrar lämna hundarna ensammen hemma om dagarna. Det enda rum jag inte får SUPER allergi i är sovrummet, där får jag bara lite allergi, än så länge.
Och mitt i allt så är Roger borta en helg till. Från torsdag till söndag och jag håller på att gå sönder. Visst, det är bra att vara ifrån varandra osv och det tror jag på. Men inte just nu, inte nu i denna stund, i denna röra som inte blir bättre.
Nu har jag kommit till en bristningspunkt där jag går av. Det känns som att jag ligger i bitar på golvet alldeles trasig (ungefär som ljuslyktan som ligger i tusen bitar inne på gästtoan som jag inte tagit hand om ännu).
Fan när jag läser vad jag skriver så känner jag mig patetisk men jag kan inte hjälpa det. Alla runt om mig säger att jag inte ska stressa osv. För det första, lätt för er att säga då det enda ENDA jag kan göra är att packa, packa och packa. För det andra så är jag den ENDA som kommer att packa då Roger är den som kommer få bära all skit. Ge och ta. Hade jag fått ändra något just nu så hade flytten varit över redan, antingen så spolar vi fram tiden så det är Juli nu eller så kom husköpet i november istället så jag kunde hjälpa till med liiiite mer.
Nä helvette åt allt! Jag saknar Roger. Jag saknar tjejerna. Jag saknar ett jämt humör som går att hantera. Jag saknar ordning och reda. Jag saknar att kunna lämna hundarna i en trygg miljö. Jag saknar mig själv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar