tisdag 31 december 2013

Julen har kommit...

... Julen har gått.
På julafton hade vi fullt hus. 12 st inkl barn men oj så trevligt vi hade det.
På Onsdagen åkte vi till högland och hade en mini julafton med min sida av familjen.
På Torsdagen blev det middag i killingsnäs.
Sedan kom fredagen och klockan blev tolv. Det var med tårar i ögonen jag tog emot Mimmi och hundarna. Min älskade Mimmi.
På Onsdags kväll fick världens finaste Tingeling somna in. Och den 21: a fick underbara Barras somna. Så det har varit tunga dagar och jag har längtat efter Mimmis famn.
Ja sedan kom Lördagen, dop dagen.
Bilder kommer senare men oj viIIken dag. Nicole var så himma glad och alla var där.
Här hemma sammlades ett 30 tal vuxna och barn. Tiden flög förbi, söndagen kom och Maria, och brudarna, tog sig hem.

Resten av dagarna har bestått av att njuta av Mimmis närvaro.
Idag kom stunden då hon skulle hem. Huvva vad tårarna sprutar. Att det kan göra så ont att lämna av en människa på tåget. Älskar dig Mimmi!

Nu har jag städat huset och ska vila lite innan Kicken och Anna kommer. Det blir middag här hemma hos oss i kväll.

Tack för detta år mina älskade vänner. Vi ses nästa år.

Published with Blogger-droid v2.0.10

tisdag 24 december 2013

Julmorgon

Sitter här och ser på tv för mig själv. Huset är halvfullt med människor och ikväll firar vi vår första jul i huset. Första julen med Nicole.

Mycket har hänt ynder 2013. Vi har köpt hus, tok renoverat ett hus. Gift oss, utökat familjen med en powerpuff pingla till.

Del två i huset blev klart i söndags, hallen. Nu blir det fin putsning tills vi tar tag i toaletten på nedervåningen. Ska bli skönt att inte ha något super projekt på G. Kunna njuta lite mer av varandra. Se Nicole växa upp, rikta in sig på hundarna lite mer.

Här, där jag är nu, mår jag bra. Det har varit stressigt år, mycket känslor. Skratt och tårar. Men inget jag ångrar.

2014 kommer jag välkomna varmt och jag kommer gå in i det året starkare än någon sin.

Till alla mina vänner. Jag älskar er för varje dag som går. Ni betyder mycket för mig och jag hoppas ni vill dela 2014 med mig.

God Jul alla ni!

Published with Blogger-droid v2.0.10

lördag 21 december 2013

Fyra år

För fyra år sedan somnade min själsfrände in. Hon som lärt mig mycket om hundar. Hon som höll mig vid liv i svåra stunder. Hon som tröstade mig när jag var ledsen och som skrattade med mig när jag var glad.

Älskar dig Orka. Du är och kommer för alltid vara en stor del av mig.

Published with Blogger-droid v2.0.10

tisdag 17 december 2013

Stora steg i vårt liv

Numera har vi äntligen fyra sovrum uppe. Tidigare så har Nicoles rum varit halvvögs klar och LaTanyas rum har haft en svart tapet som skulle bort. Detta var planerat vara klart till sommaren men det blev klart nu. Så den svarta väggen är vävd och målad vit. Bilder på stor tjejernas rum kommer. Men här är på Nicoles rum iaf.

Hallen nere är snart klar. Lite av golvet och tapetsering kvar. Vi har bestämt att den stora garderoben blir klar efter nyår. Men vi kommer iaf använda hallen innan jul och det känns toppen.

Ja de är iaf 110 knyck nu så allt ska bli klart innan jul och mellandagarna. De är en lång lista som ska bockas av.

Published with Blogger-droid v2.0.10

söndag 15 december 2013

Nära mitt hjärta

Där finns unika människor, mina vänner.

Mina vänner (hoppas jag) finns alltid där. Vi kanske inte hörs varje dag, varje vecka eller månad. Men ni finns där. Jag finns där ALLTID för er!

DU som är min vän, du som jag håller så otroligt hårt inom mig. Du har en plats ingen annan får. Du har en unik plats hos mig.

Ikväll har jag spenderat timmar hos mina vänner, tillsammans med mina vänner. Ni som va där ikväll, ni anar inte hur mycket ni betyder för mig. Satt och funderade tillbaka i tiden, den tiden jag mådde som sämst och hade dom värsta problemen, när ni alltid fanns där för mig. Jag blir ärligt talat tårögd när jag tänker tillbaka. Jag tror ärligt, innerst inne från mitt hjärta, att ni anar hur ni fanns där för mig. Att Ni va dom som höll mig levande. Ni förstår inte vad ni gjorde för mig. Jag kan säga, utan att ljuga, att utan er hade jag nog inte levt idag. Och det säger jag inte för att vara dramatisk, utan det säger jag för att jag menar det.

Sedan så har vi så klart dom som inte fanns där ikväll av olika anledningar. Ni håller jag hårt om. Än om ni bor på andra sidan Sverige. Eller grannar med mig. NI är mina vänner och även ni har en varm plats ingen annan får i mitt hjärta.

Jag är inte en människa som ringer en gång i veckan och hör hur det är. Haha, Milla hur långt kan de gå mellan gångerna vi hörs per telefon? Månader? Halvår?
Men än om det drar ut mellan gångerna, om det tar månader innan vi ses. Så vill jag att ni vet att ni ALLTID har samma plats hos mig. Ni kommer för alltid vara mina Vänner och ni kommer för alltid ha er speciella plats i mitt hjärta. För ni är Unik och ni är mina vänner.
Älskar er alla, mina vänner <3





fredag 13 december 2013

Det närmar sig

Julen kommer med stormsteg och här hemma inser vi lite hur snabbt det går för oss nu.
Hallen önskar vi vara klar innan jul, det är dop den 28:e och det är en hel del att städa upp innan den 23:e.
Ja de är bara att kavla upp armarna å hugga i det arbete som finns att göra.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Ivar

Klass 3 stormen river utanför fönstret och jag sitter innanför och småryser. Tycker de är jobbigt med sånt man inte kan påverka :/

Haft ett halvbra pass i fårhagen ikväll.
Första passet på 10 minuter så stod Danne och nästan gapade åt Myy. Vad hade flugit i na?
Ingen som hellst respekt mot mig, SUPER tänd på fåren och absolut INGEN hörsel. Hon var otroligt svår att nå fram till och jag fick nästan ingen som hellst respons från henne.
Andra passet så fortsatte hon i samma spår men efter 5 minuter så började hon vakna lite.
Mellan andra och tredje passet pratade jag och Carro om hur stressad starten är.
Så i tredje passet med henne för kvällen så bytte jag start taktik. Nr ett så har hon tappat mycket av respekten mot mig redan innan hagen. Så redan där började jag pressa på henne och trycka till henne. Sedan ingången till fållan så följde jag henne runt fåren, tryckt mot fållan. Och hon såg mer och mer upp till mig.
Nr två så har jag idag fått höja rösten åt henne. Inget jag behöver göra i vanliga fall, de är mer åt Taxen. Men här fick jag ryta till och med resultat.
Så sista passet kunde jag sträcka på ryggen efter och vara riktigt nöjd med.
Nu är det uppehåll till efter nyår.
Om Mimmi stannar till efter nyår så kommer vi ta oss ett pass (om dom har tid) då. Sedan får vi se när det kickar igång mer kontinuerligt.

Sedan blir jag förbannad på mig själv. Att jag ska vara så duktig pp att förstöra, säga saker jag inte menar men tänker men inte menar. De sårar, gör folk förbannad och jag blir så himla trasig. Förlåt mig...

Published with Blogger-droid v2.0.10

torsdag 12 december 2013

Att sortera

Jag strävar efter att vara en bra förebild för mina barn och bonusbarn. Vad gör jag med min tid? Vad gör jag med mina egenskaper? Kan jag se mig själv i spegeln varje kväll och säga att jag gjort något bra idag?

Igår satt jag två timmar och tog bort bilden från facebook. Idag har jag tagit bort allt som uppvisar och "lockar" till aktivitet på telefonen. Notisar, poppupper, meddelanden allt som lockar Mig till att ta upp telefonen i onödan. Jag har helt enkelt strypt och kontrolerat mitt användande av tex facebook, twitter osv.
Dock har jag ett behov att utrycka mig både i bilder och text så instagram kommer rulla som vanligt och sen har jag laddat ner skit appen på telefon igen så jag kan blogga lite mer än vanligt.
Jag behöver utrycka mig, annars sprängs jag. Men jag gör det, just nu, hellre på bloggen än på FB då det nr ett. Skapar ett beroende och behov. Samt att om ca 2 år har stor tjejerna FB och hur ser min sida ut den dagen dom vill bli vän med mig? Hur vill jag att dom ska använda sin FB?
Det är en så otrolig offentlig sida som man inte kan kontrollera. Det är skrämmande. Tex. Jag hade inte många bilder på sidan att ta bort. Men det finns dubletter sparad i en viss logg som jag sökte upp och där fann jag bilder från 2008 bl som jag "tagit bort" för många år sedan. Men dom fanns kvar. Sedan visst, FB äger bilderna man lägger upp och dom finns kvar osv. Men för blotta ögat är dom borta för mig just nu iaf och vet du, de känns riktigt bra.

Så nu håller jag på att utvärdera min tid, vad gör jag med den? Hur ser barnen på det jag gör?

Ta dig själv en liten tankeställare på hur din vardag ser ut. När du tar upp telefonen, vad kollar du efter? Tiden? Datumet? Missat samtal ellet meddelande på FB?

Published with Blogger-droid v2.0.10

torsdag 28 november 2013

Lugn dag

Idag har jag en lugn dag. Har kört 110 i två dagar så nu tar jag igen mig.

Sitter och har en massa saker i huvudet. Ett jädrans pussel som ska läggas å jag får inte bitarna att passa. Jobb, hundträning, bygge, barn, ja det är en massa som ska passa ihop å de är inte det enklaste.

Ikväll blir det iaf ett nytt vall pass med Myy. Ska bli intressant och se hur hon tar sig an kvällens uppgift.
Ska nu mata bäbis och sedan ta en långpromenad med herr tax. Ge honom lite ensam tid.

Har en liten krös som tar sig upp på alla fyra nu och gångar för fullt. Snart har jag väl tre fyrbenta som kutar omkring här hemma.

måndag 25 november 2013

När man kan sina brister

När man kan sina brister och sätts inför nya utmaningar, nya tillfällen, ja allt nytt, är det lättare att lägga fram sina brister först, i förebyggande syfte. Och sedan lyfta fram det man är bra på.
Och är man en som mig, som inte tänker alla gånger (ADHD:n), så kommer dristerna, begränsningarna ganska fort.

Jag är i nya siutationer så himla rädd att göra bort mig, flumma runt och alla negativa saker ploppar fram så jag presenterar dom först. Sedan kommer jag med det jag är bra på. Så uppfattar jag mig iaf nu, i denna stund. Ja det känns dumt, jag vet inte varför jag gör det. Men det blir bara så just nu.

När jag ser det såhär från sidan så känns det idiotiskt, inte likt mig, osv. Men iom att jag börjat lära känna mig själv, min sjukdom, osv. Så har jag lagt alla bra saker åt sidan och av bara farten kommer mina minus fram fort som fan.

När jag tänker på det så är det nog omvärlden som gjort mig sånn. Alla frågor, funderingar, alla som bryr sig som lockat fram detta.
Hur fungerar du i din ADHD? = Jag förklarar dom dåliga sidorna.
Hur påverkar din ADHD dig? = Jag förklarar dom dåliga sidorna.
Hur är det att leva med ADHD? = Jag förklarar dom dåliga sidorna.
Hur påverkas andra av din ADHD? = Jag förklarar dom dåliga sidorna.

Det är sällan dom bra sidorna kommer fram för folk förstår inte dom.
Jag behöver hjälp, men hur? Hur vänder jag blad, sida? Hur ska jag lägga undan dom dåliga sidorna och får fram dom bra sidorna? Hur ska jag tänka. Känner mig vilsen just nu...

http://www.levamedadhd.se/index.php/att-leva-med-adhd/att-leva-med-adhd

onsdag 20 november 2013

Vallning

I morgon är det vallning som gäller för mig och Myy.

Vi var där i torsdags förra veckan och då hade vi haft ett uppehåll sedan en bra tid tillbaka. Över 6 månader iaf. Sist jag var hos Danne och Paula var jag lagom rund om magen och Nicole var där i.

Men nu är jag mindre och smidigare ;)

Sist vi var där så började vi där vi slutade sist. Så jäkla toppen hund ja har. Sen är det inte ett minus att jag är så snabblärd.
Vi ska börja träna på att balansera upp och få till ett Ligg i balansen samt att få ner hennes tempo så hon blir mer lyhörd. Ordet Sakta och Ligg ska banne mig finnas i skallen på henne.

Kameran kommer haka på i morgon då det kommer vara dag så man kan ta en massa bilder. Ska bli roligt å se vad det blir för gäng i morgon.

Återkommer med uppdatering så snart jag har tid.

tisdag 19 november 2013

Amillos status

Ja för att göra en snabb uppdatering.
För 1 ½ år sedan föll Amillo ca 3 meter ner i bergsgrunden. Just då syntes inget och han fick bara ett blåmärke på hakan.

För två veckor sedan blev han halt, mer halt än vanligt och jag åkte in till vet. med honom. (Har har ibland blivit halt men då bara en halvdag och sedan blivit pigg igen.)
Konstaterat där var att han har ont i tre tår, över skulderbladen och nacken.
En röntgen och smärtstillande och antiinflammatoriskt sättes in i 14 dagar och sedan återbesök.

Nu har 14 dagar gått och idag var det dag för återkontroll på lilla knorr hanen.
Inget syntes på plåtarna och det specialist har även kollat igenom dom. Han har fortfarande ont på alla tre ställena, så var gör man nu?
Ordinationen blev linda tassarna vid lång promenader (även gärna korta promenader), sele större delen, täcke, bära vid svår terräng och undvik belastning i framvagnen (hoppa ur bilen, ner för trappor osv.).
Sedan fick vi en remiss till en rehabilitering som jag kommer kunna göra själv hemma. Återkommer med denna när det blir aktuellt.

Men hur känns det? Ja det känns bra att dom inte hittat något, men de känns ändå inte bra att dom inte hittat något. För han HAR ont men vad är det då som gör ont.

Men än är han ingen pensionär och vi ska fortsätta leva livet som vi är så bra på. Vidare på utflykter, bygga muskler och klara oss igenom livet.

Ska bli mycket intressant att se hur han reagerar på Back On Track täcket som är på väg hem.

Min lille knorrhane

måndag 4 november 2013

Såå typiskt Emma

Ja nu är hela dagen förstörd om jag inte har tillräckligt med kraft för att vända den.

Hittade idag mitt koppel till Myy, som var hel när vi åkte, trasigt. Vem fan ha gjort de och hur har de gått till?! Hallå de är ett läderkoppel som INTE haft någon knut på sig så de ska krävas en del att he sönder det.
Har ja gjort det utan att veta om det? Innan jag åkte, glömt de ute? Har någon varit är hemma och tagit det och hett sönder det? Hur som hellst så är det trasigt och de gjorde mig trasig.
Sedan fick jag reda på en grej till som gjorde mig besviken, och jag skämms över dom. Det tar också i mig så jag går ner mig totalt.

Plus på det så har Amillo gjort illa sig igen. Så i morgon är det vet för han.
Det som är konstigt nu är att skadan sitter på andra sidan. Men jag uppfattar det som att det gör ont över skulderbladen på honom och det är i det området som han haft problem med innan. Så jag hoppas att dom kan starta en utredning på honom nu i morgon.

Ja i helgen var vi ner till sthlm. Fick träffa min älskade Mimmi igen (va där för två helger sedan och överraskade henne totalt genom att krypa ner i sängen när hon sov). Pussa på vopplisarna och krama om henne ordentligt. Saknar den människan, min mimmi

Sen var vi som vanligt på spelmässan och det är som alltid mysigt. Mysigt att komma ifrån och bara vara med Roger. Nu var dock Nicole med och det gick toppen. Hon skrattade gott åt alla människor som gick förbi och sov sedan som en stock.

Ja så nu är vi hemma i huset och renoveringarna fortsätter i stadig takt. Lika så hundträningen.
Jaja...vi får väl se hur den här dagen slutar i för kaos. Förbannade jävla skit!!!

onsdag 30 oktober 2013

Träning

Jag har dammat av klickern och kör flera korta pass med hundarna här hemma.

Med Amillo tränar jag uthållighet. Han lägger, sätter och ställer sig toppen fint men han har ingen som helst uthållighet i det han gör. Får han inte belöningen så testar han snabbt nytt moment för att se om det är det jag menar.

Med Myy tränar jag grunder. Hon är inte snabb nog i sättandet och hon kan inte ställandet. Så jag har gått tillbaka till ordinlärningen hos henne för att hon ska förstå att Sitt är Sitt och inte Ligg som hon ofta tar till.

Sedan slinker det in ett och annat trix som att tex backa. Amillo är en fena på det och Myy hon lär sig snabbt. Snart sitter det :)

Idag är det träning för min del. Så nu packar jag väskan och beger mig till Gymmet.







fredag 25 oktober 2013

Förbannad hundägare!

Jag har två hundar som är så olika varandra.
Amillo är mycket osäker vid hundmöten och helst hundar som kommer rusandes fram. Då får han flyktkänslor och förlitar sig inte på någon.
Myy är tvärt om. Hon vaktar gärna och har en väldigt stor aura som man BÖR respektera, annars nyper hon gärna till.
Detta är något som jag arbetar dagligen med. Ni kan se även här http://emmaamillomyy.blogspot.se/2013/01/motionera-med-hundarna_7.html där jag skriver mycket kort om hur jag bl gör på promenaderna.

Men sen kommer vi till andra hundägare. Dom som tror dom har koll på hundarna vare sig dom är kopplad eller lös.

Ständigt kommer det fram hundar till oss när vi är ute och går. Än om jag har mina lös eller kopplad eller om DOM har sina hundar lös eller kopplad. (Ja tro mig, det har kommit fram X antal hundar med kopplet släpandes efter sig.)
"Oj jag ber om ursäkt! Det var inte meningen men det gick ju bra."
"Ja ha, det är en tik. Det är därför min sprang fram."
"Ja ha det är en hane. Det var därför min sprang fram."
"Men hon brukar ju alltid lyssna."
"HON ÄR SNÄLL!!!"
"HAN VILL BARA LEKA!!!"

Ja har fan hört alla olika historier på varför DERAS hundar kommer fram till MINA.

De ni hundägare inte förstår är att varje gång det kommer upp en lös eller kopplad hund fram till mina hundar så ökar Amillos ängslan över andra hundar. Myys självkänsla, vakt och aggressivitet ökar och hon biter. Och detta är något jag försöker jobba bort. INTE ÖKA!!!

Att jag, mycket sällan, kan ta en promenad med mina hundar här i bostadsområdet, i skogen eller på min egen tomt, utan att behöva känna mig nertryckt är fan jobbigt. Att gå tillbaka tio steg i vår utveckling om att vara trygg och stabil med matte är bortkastad.
Skulle jag släppa tyglarna på mina hundar, som jag just nu vill göra, kommer jag ha en stackars tax som är livrädd för att gå ut och en som kommer slita andra hundar i stycken. Och det är fan inte mitt fel! Det är ni hundägare som inte ansvarar över era hundar. Det är NI som förstör mina hundar och mitt arbete med dom.

Ja ni får tycka att jag drar alla över en gräns. Det fanns en gång när jag såg mellan fingrarna och det bara var "vissa" som hade jobbigt med sina hundar. Men på senaste år är det olika hundar, olika typer av hundägare, olika raser osv som dyker upp och ja, då drar jag kanske för många över min gräns men JAG måste få säga till. Detta är inte hållbart i min familj, i mitt yrke.
Jag måste visa en bra fasad och vara ett gott föredöme i min bransch. Det gör att jag inte kan släppa tyglarna på mina två hundar. Jag måste le, gå tillbaka dessa tio steg som vi tappat, på grund av ETT hundmöte som kommer allt för ofta, och jobba vidare. Det är som att en piano flyttare får pianot över sig varje gång den arbetar. Eller en som river byggnader river fel byggnad lite nu och då. Att ständigt få bakslag och inte komma framåt.  

Jag tappar lusten på mycket när era hundar rusar fram och förstör. Jag tappar lusten och tron på hundägare. Jag tappar lusten på att vara hundägare. Jag tappar lusten på träningen då jag alltid går bakåt. Enda sättet att ha en bra hund i denna värld är att ha en hund som tolererar allt. Att bli biten i, sliten i, skrämd på promenaden för att en främmande hund ska komma och skälla ut en, osv. Listan kan göras lång. Men vad är det då för hund, jo en död hund.
Nä jag tappar allt och det är inte mitt fel känns det som just nu...

tisdag 22 oktober 2013

Sitter och kollar igenom gammalt

Sitter här vid datorn, som stått alldeles för länge, och kollar tillbaka på en massa bilder. Ska sätta mig nån tråkig dag å fixa lite good old days bilder.

Just nu så är de systers bröllopsbilder som ska få sig en omgång.

Samtidigt så sitter jag och planerar hundarnas träning. Vart fokus är just nu osv. Vet inte om ja startat ett omöjligt projekt med Myy men vi ser vart de drar.