lördag 20 april 2013

Att fly

Det var precis det jag gjorde idag. Jag flydde hemmifrån. Så nu ligger

jag i mitt ungdomsrum med två nyduschade hundar och längtar efter Roger.

God Natt

Folk får tycka...

Ja ni får tycka vad ni vill men såhär ÄR det för mig just nu.

Jag behöver bara kliva upp från sängen så börjar tårarna spruta på mig. Tårarna finns där än om Roger skulle ha varit hemma men dom blir fler nu när han är borta.

Det är så otroligt jobbigt att vakna i detta kaos. Att bara "må bra" i sovrummet och när man kliver ut därifrån så kommer det som ett stenras över mig. Hur set ser ut, hur min kropp reagerar på röran som är här hemma. Allt som måste göras som jag inte KAN göra och hur otroligt mycket jag vill att dehär ska vara över.
Jag blir apatisk av stressen och förtvivlan som ligger över mig. Jag vill bara lägga mig ner och sova bort tiden som kommer fram till vi får nycklarna.

Och pricken över i:et så har jag slut på flyttkartonger så nu KAN jag verkligen inte packa mer. Ja vad kan jag göra då? Joo städa så jag kan bo här. Ja så det är väl dagens att göra...städa i röran som kommer bli värre.
Och mitt i allt så har jag så otroligt dåligt samvete över att ta hit tjejerna, mina älsklingar, till veckan. Ta hit dom till denna röra, denna grotta, soptipp.

Men men, de är kanske jag som överreagerar, förstorar upp och lägger till alla hormoner...


fredag 19 april 2013

Tillåt mig att ha en "tycka-synd-om-mig-själv" stund

Det suger just nu. Tårarna flödar från ögonen och jag saknar Roger!

Som dom flesta vet så flyttar vi snart. Och vad innebär det för mig, jo packa packa packa packa, Glömde jag nämna packa?
Jag blir så sjukt frustrerad över att inte kunna hjälpa till mer. Att inte kunna ta en enda kartong över till huset, utan det enda jag kan göra är att packa. Jag vill kunna klara mig själv och sköta mig själv men det går bara inte just nu.
Jag sitter i ett förbannat hamsterhjul där det enda jag kan göra är att springa runt (packa) och inget annat händer, jo resten av lägenheten förfaller. Det är så stökigt här så jag vägrar lämna hundarna ensammen hemma om dagarna. Det enda rum jag inte får SUPER allergi i är sovrummet, där får jag bara lite allergi, än så länge.

Och mitt i allt så är Roger borta en helg till. Från torsdag till söndag och jag håller på att gå sönder. Visst, det är bra att vara ifrån varandra osv och det tror jag på. Men inte just nu, inte nu i denna stund, i denna röra som inte blir bättre.

Nu har jag kommit till en bristningspunkt där jag går av. Det känns som att jag ligger i bitar på golvet alldeles trasig (ungefär som ljuslyktan som ligger i tusen bitar inne på gästtoan som jag inte tagit hand om ännu).

Fan när jag läser vad jag skriver så känner jag mig patetisk men jag kan inte hjälpa det. Alla runt om mig säger att jag inte ska stressa osv. För det första, lätt för er att säga då det enda ENDA jag kan göra är att packa, packa och packa. För det andra så är jag den ENDA som kommer att packa då Roger är den som kommer få bära all skit. Ge och ta. Hade jag fått ändra något just nu så hade flytten varit över redan, antingen så spolar vi fram tiden så det är Juli nu eller så kom husköpet i november istället så jag kunde hjälpa till med liiiite mer.

Nä helvette åt allt! Jag saknar Roger. Jag saknar tjejerna. Jag saknar ett jämt humör som går att hantera. Jag saknar ordning och reda. Jag saknar att kunna lämna  hundarna i en trygg miljö. Jag saknar mig själv...

torsdag 11 april 2013

Dagarna.

Dagarna som går är fram och tillbaka. Ena dagen är toppen bra och andra är kass som fan.
Men då kommer dagar som denna. Oj kärlek! Vaknade med min älskling vid min sida. Haft en bra dag på jobbet. Hämtade hundarna och hälsade på Amillos uppfödare på Reginas Zoohörna. Sedan vidare till Anders och hundarna. Oj vilken härlig promenad på isen vi haft. Fräknarna ökar i mitt ansikte och hundarna är belåtna.
Kvällen avslutas med pitzza, film och soff mys med familjen som åker bort i helgen. Tycker inte om den tanken men ja får bara lov att överleva.

Published with Blogger-droid v2.0.10

tisdag 9 april 2013

Tiden som kommer

Kan inte precis säga att jag gillar dom kommande två veckorna. Plus att jag innerst inne känner en Svag oro inför kommande månad.
Här ligger jag nu i vecka 32 och ska bli lämnad själv först fredag till söndag och sedan onsdag till söndag veckan där på. Och mitt i allt ska vi flytt packa.
Jag har en halsbränna som ger mig feber frossa och huvudvärk. Och konstant näsblod som gör mig illamående. Och här ska jag vara själv, med två hundar iofs, men under tiden ska jag vara effektiv och göra mitt jobb, packa. Det är med en tår i ögat jag gör detta.

Sedan den kommande månad, flytt. Den första får vi nyckarna till huset och då börjas det. Renovering, flytt, få ett liv att fungera, ev spädbarn. Ja det kommer bli mycket. Innerst inne vill jag att det ska vara juli nu så man kan få ha kommit nån vart. Nej nej, bara april.

Ja Myy har iaf löpt och det är klart för denna gång. Nu är det storsatsning på bl lydnadsettan för henne.
Amillo har kommit hem efter att ha varit hos pappa och mamma i en månad.
Nu ska de banne mig vara sista gången jag särar på dom under löpen. Dehär SKA funka att ha dom tillsammans och gör de inte de så blir de kastrering känns de som.

Nä nu ska jag börja med att överleva tiden som kommer. Myys och Amillos träning kommer startas upp nu snart igen och då kommer de uppdatering om hur dom båda ligger till just nu.

Published with Blogger-droid v2.0.10