fredag 30 mars 2012

Inget jag önskar någon annan men varför just MIG?!?

November 2011. Jag går på min sjukskrivning på grund av diverse saker men främst för att jag inte får min vardag att gå ihop med jobbet.
December 2011. Jag fortsätter min sjukskrivning och tar mig en allvarlig funderare över min situation, arbete, vardag osv. (Nej jag och Roger tänkte då inte gå ifrån varandra.)
Januari 2012. Min anställning på Lidl avslutas utan någon fundering. Avtalet förlängs inte och jag slutar där halvhjärtat. Det är TOPPEN arbetskamrater men arbetstiderna fungerar inte för mig. Då brakar även helvettet lös för mig.

Den första Januari skriver jag in mig på Arbetsförmedlingen och avsäger mig fortsätt sjukskrivningen i hopp om att få bra hjälp för att hitta arbete och att på stämpla.
3:e januari går jag in till AMS och träffar då min handläggare, vi kallar honom F. Han är tveksam om han kommer vara min handläggare i framtiden men han tar sig an mig med varmt hjärta och styr upp situationen. Han förstår mig.
Vi kommer fram till att jag bör byta arbetsinriktning. Vi pratar om svetsningen och CNC. Jag har nu tre månader på mig att skaffa information om utbildning, skaffa en kort praktik och för att sedan komma in på utbildning och sedan vidare få arbete.
Jag hade nu kraft till att verkligen ta dessa steg ut i världen. Men, jag påpekade att jag var mer intresserad av montering och ville ha ett löd certifikat. Han skulle återkomma med den frågan om dom kan stå utbildning.
Efter en månad så har jag ännu inte hört något angående stämpling. Jag kontaktar dom och dom ska återkomma per post.
En vecka till går och dom behöver en massa kompletteringsuppgifter från 2009. VA FAN?!? 2009!!! Dom säger i alla papper att man ska kunna påvisa aktivitet ett år tillbaka och detta ska finnas papper på med giltig underskift. Det står inget om 3 år tillbaka.
Ja ja, sagt och gjort så skickar jag in dom förbannade papperna och två veckor efter får jag avslag.

Under denna period så har jag kollat upp utbildningen. Ja den ser OK ut men va fan. Det är en utbildning. Hur lätt har jag för utbildningar? Sedan har jag kollat upp företag som innefattar montering och svetsning. Men att ha så pass lite pengar att man inte ens vill ta bilen sätter käppar i hjulen på mig.

I mitten på Februari börjar jag söka min handläggare F för att få dialog på hur jag kan lösa problemet med den ekonomiska biten samt att jag börjar känna mig avtaggad till en utbildning. Det blir för mycket. Jag vill ha jobb!

1 ½ månad senare hör jag av honom och då har jag redan gått in i väggen många gånger. Jag tycker synd om som människor och djur som lever med mig ibland.

Jag har vid denna tidpunkt skaffat ett läkarintyg som påvisar mina problem. (Detta intyg ansåg han inte behövdes förns Efter jag gått utbildningen. Läkarintyget ska sätta mig i ett typ av kod system som gör att jag blir varslad rätt i systemet och jag har lättare att få anpassade jobb.) Varför vänta med ett intyg som kan påvisa mina problem och som gynnar mig?

Ja så i onsdags så var det tid att träffa honom. Ett hastigt möte som han trodde skulle ta 15 min tydligen. (Jag hade tid 15:45 och dom slutar jobbet 16:00.)
Jag går dit och berättar läget. Att jag inte fått någon ekonomisk ersättning som gör att jag verkligen inte orkar tänka på en utbildning. Jag behöver jobb för att få igång mitt liv, min ekonomi och för att sedan kunna börja gå igen.
Jag ville veta vad som innebär med praktik, hur länge, vart jag får pengarna ifrån. Vad jag ska säga till dom som tar emot mig osv. Han satt som ett frågetecken hela vägen genom samtalet. Och vad lägger han till? "Jag har hittat en annan utbildning som du kanske kan tänka dig." FITTA!!!
Jag förklarade för honom att jag i januari avstod en vidare sjukskrivning för att kunna satsa på ett bra, anpassat jobb till 110%. Då undrar han vem idiot till läkare jag har som pressar mig så hårt och vill att jag ska ut 100% när jag inte klarat av att arbeta 5% på tidigare arbetsplatser. Hej F. Den idioten är JAG.

Jag har denna vision att OM jag hamnar på rätt arbete tex industrimontering. Där jag VET vad som händer varje dag, där jag VET att jag jobbar måndag till fredag. Där jag VET att jag jobbar mellan 07:00 - 16:00 och har en timmas lunch. Ett jobb jag skulle må bra av så hoppas jag att jag kan jobba 100% och där utgår jag ifrån.

Som det har varit tidigare så har jag fått ett schema över en vecka och igen dag har stämt. Dom ringer in mig och vill att jag ska jobba extra. En dag ska jag jobba mellan 07:00 - 11:00 och innan jag går hem frågar dom om jag kan jobba till 16:00 istället. Sånt klarar jag inte av. Sedan att jag inte heller vet vad som kommer hända under dagen. Nä fan! Där är en av många anledningar till varför jag inte klarar av vissa jobb.
Men den logiken och vision som jag har förstår inte han.
Inners inne så tror jag att jag i hela loppet kommer jag inte kunna jobba 100% men låt mig tro det. Låt mig få rätta jobbet så jag kan bevisa motsatsen eller bara flyta med.

Ja vi sitter där och diskuterar och han påpekar att HAN är inte min handläggare utan jag ska ha någon annan. Nä nu sitter jag där med han, jag har sagt redan första gången att jag vill ha EN kontakt och det kommer bli han, min lilla F.
Han läser igenom läkarintyget och ser konstigt på mig. Han trodde att de där inte skulle fungera men han skulle prata med en specialist.

Jag påpekar hur viktigt det är för mig att komma ut på arbetsmarknaden nu. Jag behöver verkligen hjälp med det och det är nu. "Man kan inte se praktiken som en ekonomisk lösning, det ska vara ett sätt att komma in på företag, testa vad det handlar om och knyta kontakter."
Men va fan tror du F. Praktiken är ingen pengapung för mig, det är den enklaste och bästa vägen för mig att komma in på företag för att visa vad jag kan. Vad jag verkligen kan men nu sitter du, din lilla fitta, och bromsar mig. Nä han ansåg att jag såg fel lösning på praktiken, jag såg det som en ekonomisk lösning. Stick å brinn!!!

Så nu sitter jag här, beviljad EN månads praktik om jag hittar en. Jag har ingen handläggare på AMS eftersom lilla F inte är min. Jag har ingen ekonomi och kommer inte få något typ av stöd förns jag får min månads praktik.
Jag har världens bästa psykolog, sjuksyster, läkare och arbetsterapeut (dock sjukskriven nu) uppe på psykiatrin som stöttar mig till 200% och finns där när jag behöver det.  Men jag tycker det är tråkigt att man måste ha ett sånt, faktiskt, kraftfullt gäng bakom sig för att kunna klara sig i detta system. Detta system som ska vara bra, hjälpa folk att få arbete och arbetstillfällen. Hjälpa till med utbildning osv.

Nä nu går ja å gräver ner mig. Jag ber om ursäkt till alla som jag dissat sista dagarna genom att inte svara i telefon, sms, FB och annan typ av kontakt. Jag genomgår just nu en förbannad kris som får mig att tappa hopp om mycket, inte minst om människan och dess mentalitet. En dag får jag kanske kraft till att ta tag i saker men just nu vill jag bara vara nergrävd.

tisdag 27 mars 2012

Åhå va roligt

Vaknat två dagar i rad nu med en ful stank i hemmet. En av jyckarna (nämner inga namn) är dålig i magen. Har ett sprut åt fel håll och det luktar inte gott. Så nu är det svält i någon dag och sedan stillsam mat för magen. Men va jobbigt det är med en hund som skäms när den gör bort sig inne. Hur som så är det nästintill omöjligt att undvika olyckor inne när en hund har "brunerinn" och man inte har tillgång till egen tomt.
Så nu står fönster och dörrar öppen här hemma och en kall frisk luft svävar igenom lägenheten (om de ändå va så harmoniskt som det låter).

I övrigt så är jag galet less på det som kallas för Arbetsförmedlingen. Invalida jävlar kan vi kalla dom för. JA här drar vi alla över ett streck, absolut.

Dagarna tar jag igenom mig med oro i kroppen. Fan hatar de här. Lägger snart in mig på psyket...då kanske något händer.

måndag 26 mars 2012

Begränsad

Ja det är mycket som gör att jag blir begränsad.
 - Ingen bil = kan inte ta mig vart ja vill när jag vill
 - För mycket snö = för lite hundträning i rätt mark
 - För långt bort = Kan inte träffa Milla hur och när jag vill
 - Trött = Inte lika effektiv
 - Negativ = Tar för mig inte som jag skulle ha gjort

Men mitt i allt så finns en massa måste, sånt som måste göras än om jag känner mig begränsad. Jag bör damsuga (observera att jag använder ordet Bör istället för Måste). Jag bör städa sovrummet ordentligt. Jag bör ta en kopp kaffe. Jag bör ta en träningsrunda med hundarna. Jag bör...ja en massa saker.

Sitter här i kalla Norrland och läser hur alla hund fantaster tränar för fulla muggar, helst nere i södra Sverige. Där har ni tränat i två månader redan. Men nu ska jag ta tag i detta själv.

Amillo ska tränas in på LP1, viltspår och person sök.
Myy som är här hemma måste också få sitt. Hon ska köras in på LP1, uppletande, spår och person sök.

Jag ska tränas i diciplin. Få saker och ting gjort och bibehålla rutiner. En sak som nyligt kommit in i livet är kvällsrutin. Mellan 18:30 och 19:00 ska jag vara ute och gå, med eller utan hundar. Detta på grund av att jag måste stressa mindre på kvällen, den värsta tiden på dygnet för mig. Förra veckan höll jag detta ganska bra och vad bra jag mådde. Kvällarna var inte lika stressade och jag kunde somna gott. Nu i veckan ska jag piska mig till samma resultat.



onsdag 21 mars 2012

ADHD - ADD - Skärpning

Ja detta är ingen nyhet att jag har diagnosen ADHD och jag arbetar aktivt med att vända detta till min fördel. (Om man nu kan det, vilket jag iaf tror.) Jag arbetar med detta på många olika sätt . Medicinering, kognitiv beteendeterapi, terapi grupp, arbetsterapeut och sedan försöker jag att ha kontroll på min vardag.

Överallt finns det olika grupper som samlar människor med likvärdiga problem under ett och samma tak. Det finns forum på internet, grupper på diverse comunity och organisationer i det verkliga livet. Det är oftast en privatperson som startat upp denna...ja vi kallar det för rörelse, för sin egen skull. Varför kan jag inte säga men jag anar att det är en del av bearbetningen för att till slut kunna acceptera att man lever med ett handikapp.

Men oftast så spårar dessa rörelser ur på ett eller annat sätt. Dom som rör sig i kretsen är många olika människor, erfarna, oerfarna, den som söker svar, den som tror att den har alla svar och ja tro det eller ej...den som faktiskt har fakta att lita på. Men hur vet man vem som är vem? Och där kommer problemet.

Det kan komma upp en diskution om tex medicinering. Vi har den som söker svar och ställer en massa frågor och vill veta hur det är för alla andra när det gäller medicinen. Då ställer sig den erfarna (vi vet att den är det men den som söker svar vet inte om detta) och berättar om alla olika mediciner den använt och hur det påverkar denna.
Den oerfarna fliker in kommentarer och går oftast mot strömmen, men säger ändå vad den vill ha sagt. Och mitt i allt så kommer en läkare och styr upp allt (Eller är läkaren i själva verket den som tror sig veta allt, men ger oftast fel svar, vi vet inte.) De gör den inte för ingen vet att den är läkare och verkligen VET vad den pratar om. Då har diskutionen redan spårat ut, den som söker svar har fått en mängd olika mediciner med olika bieffekter utan att verkligen veta vad medicinen är till för och kräver att en läkare ska skriva ut dessa för dom funkar för många andra.
Det går kanske inte riktigt till så men jag hoppas du förstår logiken i det jag vill ha sagt.

Jag passar mig för att uttrycka mig, läsa och förstå det som sägs i dessa situationer. Jag vill ha en psykolog, läkare eller utbildad framför mig som styr upp allt som sägs. Då kan jag börja ta in information. Sedan är det, som med hundar, att man måste anpassa metoder beroende på VEM man talar om.
Att sitta på ett forum och dela med sig av MIN erfarenhet kan vara OK. Men alltid finns det den som söker svar, den oerfarne som tar åt sig och vill göra detta till sitt. Jag tror inte det fungerar alla gånger för vi alla är olika, vi alla har olika diagnoser men det stavas lika ADHD, ADD.

Jag vill inte klanka ner på dom som styr upp grupper, forum, organisationer, osv. Nä, ni gör ett bra jobb som får det flytande men tänk er för vad ni läser, vad ni tar in och se till dig själv. Va trygg med dig själv och bli den erfarne och den pålästa (påläst menar jag med att du ska ha samma kunskap som din egna läkare = du delar med dig av det du har riktig fakta om och håller dig till det). Om man inte passa sig för det man delar med sig av så kan man göra den oerfarne och den som söker svar väldigt förvirrad utan någon som kan styra upp det hela.

Oj förlåt men det blev ett jävla svammel. Jag tänker, från och med nu, gå ur två grupper jag blivit inbjuden till på grund av att jag har inget att ge ännu. Jag är inte den pålästa, jag är inte den erfarne. Jag är den oerfarne som söker svar och dom svaren söker jag under kontrollerade förhållande. Där jag VET att svaren jag får kan jag lita på. Jag har just nu medicinering, jag går i kognitiv beteendeterapi, jag arbetar aktivt i en terapi grupp (som styrs av två utbildade psykologer inom ADHD, ADD), jag träffar en arbetsterapeut och sedan försöker jag att ha kontroll på min vardag.

tisdag 20 mars 2012

Dagen Tisdag

Ja den har gått i ett visst tempo, dagen tisdag alltså.

Tog en lång promenix för att hämta bilen på Rogers jobb. Mycket skön promenad. Myy va nöjd och belåten.

Hem efter ett möte för att laga middag åt hungriga ungar som sedan ska lämna mig själv för träning. Ja så nu sitter ja här, ensammen med Myy och saknar Amillo. Fan Myy sluta löpa så ja får hem honom.
Förhoppningsvis så blir det till helgen eller början på nästa vecka.




 Inkallning
 Inkallning
 Inkallning
 Läggande under inkallning
 Platsliggning

Min vackra

Ny kula. nya tider

Ja nä nu börjar vi om.
Har inte haft tid, ork eller annat till att uppdatera efter tiden som gått. Mycket har hänt och det är dåtid. Inget negativt som tex bortfall i familjen. Eller jo nästan, en hund har kommit och gått.
En toppen härlig Rottweiler stannade på prov hos oss i en månad men fick åka hem igen. Hans personlighet passade inte familjen och detta inte på grund av något han gjort utan det var helt enkelt inte rätt.

Amillo gör sina framsteg. Lilla hjärtat. På utställning har han kammat hem ett Certifikat, CK och CACIB. Så ett Certifikat eller CK till så är han utställnings champion.
Vi kommer jobba på lite allt möjligt 2012.
Han ska iaf bli dubbel champion innan årets slut.
Samt att vi kommer jobba på sök och spår.

Vi är just nu hundvakt åt en Australien Schepperd med namnet Myy. Tyvärr så började hon löpa efter en vecka så Amillo har fått vara hos mamma i två veckor nu. Men snart kommer han hem igen till flocken.

Ja familjen har hunnit flytta till en lägenhet. Betydligt trevligare och större boyta än huset. Känns toppen.

Jag har börjat arbeta med min ADHD och det kommer nog att tas upp lite nu och då här i bloggen när jag känner för det.

Ja avslutar med lite bilder på hur allt varit och är just nu.

 Utsikten från vår Terrass
 Amillo med hans priser
 "Matte säger att ja inte får ligga varken i soffan eller fåtöljen. Då ligger ja väl mellan dom."
 Underbara härliga Bonzo och Amillo
 Vi har hunnit vara i Paris

 Snyggast i stan


 Amillo har fått två underbara nya vänner. Smulan och Tiger
 Senaste utställningen med mycket bra kritik. (Arrac har fått en lillebror, Loke)
Dom tre musketörerna. Tingelin, Amillo och Myy
Amillo och Myy en blåsig dag