Att sätta status

Att sätta rubrik. Att sätta status. Att beskriva ett tillsånd, en känsla. Mänga tänker på Facebook jag tänker genast en status på Mig. Hur jag mår, hur jag känner, hur jag tänker osv.
Varför? Jo det är mycket sånt runt mig och jag vill bara spy!
Efter att i 5 månader haft en usel kontakt med AF och en idiot till handläggare så är jag ganska ner tryckt. Det är lite som fungerar och att gå hemma gör att jag vill sätta en kula i huvudet.
Jag har mycket runt mig som krävs att jag ska må bra.
Jag har en familj som ska fungera med hjälp av mig.
Barn som ska till skola, hundar som ska rastas och barn som ska köras hit och dit.
En ADHD grupp som ska ge mig information om hur jag kan tänkas fungera i olika situationer. Där jag delvis ska prestera genom hemuppgifter och mål att nå.
Jag ska utan någon som hellst hjälp från AF söka jobb och ta mig fram när jag mår som sämst.
Diverse olika aktiviteter i olika klubbar. Allt från brukshundklubben till fotbolls klubben.
Ja listan kan fortsätta men allt detta har en gemensam nämnare, jag ska må bra. Men det gör jag inte.

Sedan så har jag dom som jag VILL umgås med och vara med men har inte orkat. Utåt sätt så märks det kanske inte det jag försöker besrkiva. Men varje kväll, inners inne så slits jag itu. Att slösa bort energi och ork på sånt som INTE är bra är bara dumt men det är en större del av min vardag, att vara arbetslös och nertryckt. Hade jag fått bestämma så hade jag varit mer er, alla, som jag verkligen vill vara med. Mina kära vänner som jag sakanr så det gör ont i hela mig. Ni förstår inte vilken styrka ni ger mig av att bara finnas i mina tankar.

Sedan jag blev arbetslös i januari så har det varit tufft för mig. Sista månaderna har varit kasst och blä. Nu har jag fått ett jobb som jag jobbar på och det är OK. Ingen mer inveckad status än så. Jag jobbar halvtid och sedan resten av halvtiden ska jag lappa ihop mig själv. Hur fan ska jag orka det? Hur ska jag få mig själv på benen igen och fungera som en människa och må bra?

Jag känner att jag famlar i mörker och dom ljus som finns i min närhet är Roger, LaTanya, Michelle och hundarna när dom är i närheten av mig fysiskt. Sedan kommer glimtar när resten av min familj dyker upp antingen IRL eller i tankarna. Då kommer också ett värmande ljus. Men resten av tiden, när det bara är mörkt, så är det hopplöst.

Nä ja visst. Jag ska vara glad över mitt nya arbete och min nya kontakt på AF som faktiskt KAN hjälpa mig. Tro inte att jag inte är det men jag kan inte känna det...ännu...